Hjälte för en dag – eller i alla fall en stund

Den 17 oktober var en speciell dag.

Foto: Fotograf saknas!

Krönika2015-10-23 07:00
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Nej, det var inget bakverk som skulle firas, eller något sådant, utan vid 12.00 släpptes biljetterna till en konsert med Håkan Hellström i på Ullevi nästa sommar. Dottern, som är ett stort fan av den 41-årige Göteborgaren, var uppskruvad och nervös till bristningsgränsen när klockan närmade sig 12.00.

Vi var i god tid inne på biljettförsäljarens sida, ja faktiskt flera timmar innan släppet. Något vi inte var ensamma om. Några minuter efter att den digitala biljettluckan öppnat så kom följande meddelande upp: ”Just nu befinner sig 95 000 personer i kön” Hade det varit en fysisk kö hade den slingrat sig hela vägen från Ullevi till Lerum och tillbaka!”. Växande panik, med andra ord.

Så plötsligt, när känslan började bli mer uppgiven, så hände det.

– Jag är inne!

Det blev dock en stund till av oro, för det verkade inte finnas några biljetter kvar. Jag sökte, om och om igen, samtidigt som Dottern surfade på nätet och läste om ”biljettkaoset” och började inse att vi kanske inte skulle få några plåtar, trots allt. Då, som en skänk från ovan, fanns tre biljetter i min digitala kundvagn. Och med minutiös noggrannhet slutförde jag affären utan några missöden (vi hade nämligen läst att folk ”tappat” biljetterna under betalningsprocessen).

Vid 13.25 kom bekräftelsen via e-post och först då pustade vi ut på allvar. Dottern var nöjd, mycket nöjd. Jag var, för en kort stund, kungen av pappor. Så den 4 juni ska jag, tillsammans med två sjuttonåriga tjejer, och tusentals till av samma kön och ålder, trängas på innerplan på Ullevi. Oerhört festligt, enligt Dottern:

– Såna som du brukar ju ha sittplats! skrattade hon.

Därefter spelade hon handboll och gjorde, vilket jag skrev i ett sms till henne, ”en supermatch”.

”Det var Håkans förtjänst”, blev svaret.

Jaja, jag fick i varje fall för en stund vara största hjälten.

Läs mer om