Det blev en turbulent flytt till Vadstena för ett år sedan.
Det började redan strax innan flytten. Sjukvården meddelade att ett av mina ögon var på väg att kasta in handduken och behövde opereras.
När den första oron hade lagt sig insåg jag att min situation kanske inte var så dum, trots allt. Operationen bokades till strax efter flytten och skulle följas av en flera veckor lång sjukskrivning. Ett perfekt tillfälle för mig att få lära känna min nya hemstad, tänkte jag och föreställde mig stillsamma promenader. Gå kan man ju göra även som enögd. Nästan så att det vore värt ett öga om operationen skulle gå åt skogen, var mina sista tankar när jag under ovärdiga former monterades som ett grillspett på en operationsanordning och sövdes ner.
Det var först när jag väcktes upp efter ingreppet som jag informerades om att jag för att få synen tillbaka var tvungen att under hela sjukskrivningen ha huvudet böjt mot marken. Oavbrutet.
Istället för att i lugn och ro få utforska min nya hemkommun satt jag fast i en stad som jag ännu inte hittade i utan att kunna se något annat än golv, gatsten och diken. Jag gjorde ett par försök att promenera, men efter att ha varit nära att kliva ut framför en bil och slagit huvudet i både skyltar och grenar gav jag upp.
Jag satte mig, grinig och tadelsjuk, vid köksbordet för att studera Vadstena och de gator som jag ännu inte hade haft möjlighet att gå på från en kartbok istället. Det skulle jag inte ha gjort. Hur vackert det än är så är Vadstena vansinnigt provocerade sett genom en kartvy.
Här är fullt av retsamheter, som att samma raka vägsnutt inom loppet av 100 meter heter både Pilgrimsvägen, Trastgatan och Skänningevägen, att Gräsgatan ligger i anslutning till vansinnigt lite gräs, Gropgatan saknar grop, Backegatan saknar backe och att Fyllagatan byter namn innan den har nått hela vägen fram till hörnet med Systembolaget. Man kan bli tokig för mindre.
Men den lilla storleken till trots fanns också gott om hjälp att få. Ett telefonsamtal bort fanns snabb hjälp att koppla in spisen, klippa ner häcken och annat som är svårt att få gjort med ständigt böjd nacke. Till slut fick jag räta på den och har kunnat gå på de retligt döpta gatorna med två fungerade ögon. Det är fina gator att titta på när man väl kan se dem.
Och i hyfsat nära anslutning till Slottsgatan finns gudskelov ett slott.