När första bilden klickas upp är fantasierna redan i vardagrummet och hallen är redan möblerad.
Det visar sig att huset har 5 sovrum och med ens har jag lika många barn.
Jag kan inte möta en barnvagn på stan, utan att mina ägg har blivit befruktade.
Namnförslagen far genom hjärnkontoret och tankarna på förlossningen mixar ihop en osmaklig cocktail av pirrande förväntan, magknip och illamående
Jag kan inte köra om en bil utan att se mig själv framför ratten.
Åtminstone inte om det är stor familjebil eller en grön bil.
Jag är 96 procent dagdrömmare och 4 procent realist.
Jag har svårt att leva i nuet och propsar alltid på att jag och Mr L ska ta nästa steg mot våra drömmar.
Vilket genrer en hel del diskussioner då vi ibland är oense om vilket tempo vi ska hålla.
Han vill gärna tycka på paus ibland och jag vill gärna spola framåt.
För vissa dagar känns det som om jag längtar ihjäl mig efter flera barn, hus, bil och framtiden.
Jag är 96 procent drömmare och 4 procent realist.
Men jag kan möta en man på stan utan att ens reflektera över om han var snygg eller inte.
Utan att fantisera om en framtid tillsammans med honom och utan att tänka förföriska tankar.
För den enda jag tänka på då är Mr L.
Han har numera en given roll i mina drömmar, inte alltid till hans stora förtjusning.
Han finns där när husbilderna kommer upp.
Ett av rummen blir direkt hans arbetsrum och så har han såklart hand om tvättstugan. A girl can only dream.
Han sitter bredvid mig i bilen och lägger sig envist i min körning.
Och han är såklart den som befruktar mina ägg.
Så visst är jag en god bit på väg att uppfylla mina drömmar.
Jag har bara inte insett det själv alla gånger.