Där var det sagt. Nu syfter jag inte på tillägget av ännu ett pekfinger a la Sawatskys dödssynder (Du skall icke störa polisen när du fotar). Snarare förespråkar jag en totalrenovering av attityden kring varje människas fundamentala rättigheter.
Om en är kapabel att memorera hundra fotbollsspelare, varje avsnitt av Top Gear eller sina barns telefonnummer borde en rimligtvis kunna komma ihåg hur folk vill bli bemötta. I ljuset av att Bruce Jenner kom ut som transperson blir det smärtsamt tydligt att så inte är fallet. I varje svensk nyhetsrapportering jag stött på om henne används fel pronomen. Detta kan bero på mer än en sak: Kanske var journalisten dåligt insatt. Kanske är journalisten oförmögen att göra sig förstådd i text utan att använda ett pronomen i varje mening. Kanske tror journalisten att ordet hen kan användas som en oklanderlig nödlösning, även om det i fallet Jenner innebär att hon benämns som könsneutral snarare än kvinna.
Oavsett vad så handlar det om skäl som för en journalist är svåra att försvara. Vi ska vara insatta. Det ska bli rätt. Vi ska kunna nyttja språket så pass väl att människor inte förminskas. Så varför blir det ändå så fel så ofta när journalistiken ger sig in på HBTQ-mark? Problemet är i dagsläget att ingen bryr sig. Jag upprepar mig; vi är i ett akut behov av nya etiska riktlinjer.Det finns inga referenser, inget tryck ovanifrån på att respektera även de som inte identifierar sig själva i enighet med rådande heteronormer. Skärpning. Utbilda era anställda. Prata med era kollegor. Fråga och, framför allt, lyssna på HBTQ-personer. Det är en oerhört liten ansträngning.