Det är väl sällan som det kan bli så stökigt som när kompisgäng, tjocka släkten och diverse företag ska ut och fira.
Snapsandet, frossandet, kampen om den sista prinskorven och en portion undertryckta känslor kokar ihop och bubblar över som en skummande julöl.
Det får mig osökt in på några av julborden som jag aldrig kommer att glömma:
1. Julbordstider hej hej. Restaurangen hade tänkt på allt – utom musikunderhållningen. Eller så var det trubaduren som hade blandat ihop noterna för det enda han körde var låtar som "Sommaren är kort", "Blå, blå vindar och vatten" och "Sommartider". Det var som att sitta på en klippa i Smögen och äta lutfisk.
2. Julstämningen som brann inne. Restaurangen räknade med stora intäkter i december och gästlistan var full. En anlagd brand på altanen och en rökskadad matsal skulle vara skäl nog för vem som helst att ställa in, men nej. "The julbord must go on", hojtade ägaren och lokalen vädrades ut. Dock inte tillräckligt för att finkläderna inte skulle lukta brandplats efteråt.
3. Magstarkt julbord. Alltid är det någon som hittar mandeln i gröten. Att lokalisera magsjukebacillen bland uppläggningsfaten är däremot inte lika lätt. Vi var många som fick oss en släng av sleven, i olika grad beroende på hur nära vi varit smitthärden. Att det kan bli för mycket av det goda råder det ingen tvekan om.
4. Vilt på julbordet. Älg, ren, vildsvin och björn. Skogens läckerheter stod uppdukade, men vildast var personen som bestämde sig för att dansa på bordet till "O helga natt". Ett snabbt ryck senare åkte han i golvet och slog huvudet. Om kvällen slutade på akuten eller i fyllecell är osäkert. Möjligtvis blev det både och.