Häromveckan hamnade jag i en samtalsstund om serietidningar med några kollegor på jobbet under lunchen. Då påmindes jag om Kalle Anka och hur central den serien var bland de serietidningar jag läste under barndomen. Vem kan glömma så fantastiska namn som shejk Sed-el Bunt, bankdirektör Snikén eller författaren K.K. Snöt som skrev en bok om palmer och solstränder? Eller namnplatser som Kvackapulco (alternativt Ankapulco) istället för Acapulco eller Utan Bollar istället för Ulanbator? Min förkärlek för ordvitsar tror jag började någonstans i sidorna av något nummer i en Kalle Anka-tidning.
För övrigt, när någonting inte är på allvar så är det ju ofta lite ”Kalle Anka”. Det har ofta lagts röster i olika val på Kalle Anka-partiet, lite som proteströster eller skämtröster. Disneyfiguren har i Sverige blivit synonymt med just skämt. I USA har en annan disneyfigur fått samma betydelse, både i politiska val och i allmänhet. När något är trivialt eller på skämt är det då ofta ”Mickey Mouse”. Detta har säkerligen att göra med att Musse Pigg är större i USA, medan Kalle Anka kanske har lite högre status i Sverige.
Jag är en av de som fortfarande väntar lika förväntansfullt framför TV-apparaten när Kalle Anka börjar på julafton. Det finns för övrigt inget som slår gamla tecknade filmer när musiken går i takt med att Kalle Anka går eller gör några andra rörelser. I stort sett var alltså Kalle Anka storfavoriten för mig som barn. Jag tror att många håller med mig.