Jag går ganska ofta på hockey, och varenda match chockas jag över hur bråttom folk har.
När det är fem minuter kvar av perioden då börjas det. Då ska folk krångla sig fram på läktaren för att hinna in till baren, skynda till toaletten eller hamna först i korvkön. Plötsligt märker jag hur någon står bredvid mig och, utan att säga nåt, väntar på att jag ska resa mig för att släppa fram den godissugne mannen som stinker öl, och som snart kissar på sig om jag inte väldigt snabbt ställer mig upp för att släppa förbi honom.
Jag gör det. Och även personen bredvid mig. Och nästa. Och nästa. Och nästa. Och nästa.
Personerna på raden ovanför suckar eftersom jag skymmer isen. Även jag suckar. Dels för att de bakom suckar, och dels för att jag själv blir störd och tappar koncentrationen på matchen på grund av att en man i 50-årsåldern bara måste hinna till baren innan alla andra också ska dit. Det är samma sak inför varenda periodpaus.
Och värre är det strax innan matchen är slut. När halva sista perioden återstår börjar folk resa sig för att skynda hem. Nu är det inte öl, korv eller dass som gäller längre. Nej, nu är det att snabbt och smidigt komma till bilen för att slippa trängas med alla andra.
Varje gång frågar jag mig: varför ens betala 300 spänn på nåt som man inte hinner se klart? Varför kan man inte bara ta sig tid till att se färdigt matchen? Har man ett sånt hektiskt liv att man betalar pengar för något som man ändå inte tar del av, eftersom man hela tiden är på väg nånstans?
Känner du dig träffad ska jag här ge dig två råd:
1. Kom några minuter tidigare till arenan så hinner du köpa korv, öl och besöka toaletten.
2. Boka ytterplatser på läktaren, om du vet att du har liten blåsa.
Tack för ordet.