Till grön natur och slingrande och böljande utmaningar.
Vi reser tillsammans, jag och några goda vänner.
Väskorna är packade med nödvändig utrustning.
Här krävs mycket annat än det vanliga.
Fokus ligger - till viss del - på klubbor och bollar som förhoppningsvis kommer att bringa lycka och känsla av välmående.
Samtidigt:
Viktigt att inte ta ut en massa saker i förväg.
Låg profil och stor portion ödmjukhet brukar vara den bästa medicinen ifall tankarna skulle få för sig att flyga iväg.
Man har väl stått där förut, på första tee, och haft en del funderingar på hur dagen skulle kunna sluta.
Jag upprepar, skulle kunna sluta.
Någon timma senare har alla planer på att krossa banan eller skjuta årets lägsta resultat fladdrat iväg som ett visset höstlöv.
Att gå ut med en kaxig attityd på en golfbana, var den än må ligga, är som att be om offentlig mental prygel från högre makter.
Det slår liksom aldrig fel.
Man kan rulla i ett gäng par, följt av en eller annan birdie, och raset närmar sig i samma takt som hornen börja växa.
Vi sticker söderut för att ha en härlig vecka tillsammans.
Hållna tummar för att banorna är frodigt gröna och att regnmolnen håller sig på behagligt avstånd.
Infrias detta blir vi nöjda.
Resultaten bryr vi oss mindre om.
Det är inte det som räknas.
Med åldern kommer visheten, sägs det.
En i sällskapet fyller 55 plus under vistelsen.
Han ska firas, har jag fått veta.