Det har gått ett par tre veckor sedan Dart-VM gick på Eurosport och jag måste medge att jag saknar dessa tv-kvällar. Snacka om underhållande sport! Och nej, jag är fortfarande inte ironisk. Betydligt roligare än till exempel skidskytte nu när svenskarna dalat ner från toppen.
Jag har spanat in dart någon gång tidigare, men den här gången fastnade jag rejält. Det blev några timmar i tv-soffan under VM-veckan.
Snart satt jag och jublade åt deltagare som träffade röd bulle, eller matade pil efter pil i trippel 20-fältet. Och jag insåg också att en professionell dartspelare slänger, inte kastar.
Det är den otroliga precisionen som fascinerar mig, att de tävlande dessutom klarar av att koncentrera sig när publiken runt om skrålar och dricker öl gör prestationen ännu mer anmärkningsvärd.
Det var uppenbarligen ett utmärkt tillfälle att upptäcka dart, för jag hade turen att få se en av de bästa dartmatcherna på tio år, om man får tro tv-kommentatorn. En thriller på tre timmar.
Den övriga familjen var inte riktigt lika exalterade över sändningarna från dart-VM. ”Det är okej att du tittar på det, men du behöver väl inte berätta det för folk”, uppmanades jag av fru U, som även hon fastnade framför teven, om än inte lika mycket. Då hade jag redan – via Facebook – tipsat andra om dessa rafflande tävlingar.
Dottern himlade med ögonen så där som bara tonårsdöttrar kan göra, ”Pappa, ser du på dart? Herregud!”, som om hennes far ägnade sig åt något oerhört suspekt och ytterst pinsamt.
Jag berättar inte för henne att jag redan börjar se fram emot dart-VM 2016...