Läste ni om kattungarna som lämnades på en rastplats i Motala förra veckan? Många undrar vad det är för en människa som dumpar två missar på det där sättet. Jag med, naturligtvis.
Efter att vi fick vår lilla kisse har jag blivit blödigare än blödigast när det kommer till djur. Inte minst eftersom hon också var en hittekatt som ingen ville veta av. Varken polisanmälan, tidningsannons eller lappar hjälpte. Jag fick en handfull samtal från människor med bortsprungna husdjur, men det blev ingen träff. Och någonstans inombords kändes det bara bra ju längre tiden gick. För hon var så fin. Snacka om tacksam liten varelse!
Tidigare i veckan skrev MVT om ett hundbesök på Strömsborgs äldreboende i Motala. Vilket bra initiativ. Djur kan verkligen gå rakt in i hjärtat på en. Det märks inte minst på antalet klick som artiklarna genererar på vår sajt. Och när de läggs ut på tidningens Facebooksida är det många tummar upp.
Men det är en sak som förbryllar mig: Nästan bara kvinnor gillar och kommenterar djurartiklar. Exempelvis var enbart sju av de 125 personer som lajkade texten om Strömsborgshundarna män.
Varför? Jag rådfrågade några kollegor.
– Kan det vara så enkelt att män inte vet hur man gillar på Facebook? undrade en.
Nja. Män brukar faktiskt vara riktigt heta på gilla-knappen när MVT lägger ut nyheter om sport och nyöppnade företag.
En annan (man) drämde till med klassikern:
– Män är djur.
Kvinnlig kollega serverade en ordvits:
– De har väl kattrationsångest.
Sedan hävdade hon bestämt att män visst kan ha starka känslor för djur:
– Hitler gillade ju hundar!
Ett gott skratt fick vi, men om det är svar på frågan vete katten.