Den ensamma damen
Jag var i början av Ă„ret pĂ„ en lĂ€sartrĂ€ff i en ort i Ăstergötland. Jag hade just talat fĂ€rdigt, Ă„hörarna var pĂ„ vĂ€g att skingras, nĂ€r jag kĂ€nde en liten hand greppa svagt, svagt runt min högra underarm.
â Jag vill berĂ€tta en sak för dig, Christer.
DÀr stod en liten dam, med vitt hÄr och ett varmt, inbjudande leende.
Inga artighetsfraser, uppenbarligen tyckte hon att hon störde mig, att min tid egentligen var för dyrbar för henne, sÄ lite forcerat gick hon rakt pÄ sak.
â Du skrev om ensamhet i julas. Om hur du gick hem till en Ă€ldre kvinna med varor Corren sĂ„lde och hur du slogs av hennes ensamhet.
â Om du visste hur mĂ„nga vi Ă€r som har det sĂ„. Jag Ă€r rörlig, sĂ„ jag kan fortfarande ta mig ut, men vet du, Corren Ă€r det enda umgĂ€nge jag har. Min gubbe dog för mĂ„nga Ă„r sen, över 20 Ă„r sen nu, och sedan dess umgĂ„s jag aldrig med nĂ„gon. Du tycker kanske det lĂ„ter konstigt, men Corren och GokvĂ€ll-programmet pĂ„ TV Ă€r min vĂ€rld.
â Du tycker sĂ€kert jag Ă€r fĂ„nig, men jag brukar tĂ€nka att jag fĂ„r besök av er som skriver i Corren. Ni Ă€r ju mitt dagliga umgĂ€nge. Oj vad jag skrattar ofta med Carina. Hon Ă€r verkligen i min smak. Jag sĂ€ger faktiskt "Gomorron Carina!" till hennes bild. Det gör jag till Widar ocksĂ„, pĂ„ debattsidan. TĂ€nk om politikerna hade hans sunda förnuft.
Lika snabbt som hon dök upp, lika snabbt knatade hon ivÀg och lÀmnade mig med Ànnu ett övervÀldigande lÀsarmöte i hjÀrtat.
Pojken som Àlskar skolan
NÀr jag i början pÄ Äret gjorde en reportageserie om skolan besökte jag bland annat Nya Rydsskolan.
Barnen hade precis börjat med sina uppgifter nÀr jag slog mig ner vid ett av borden.
â Hur gick det till nĂ€r du fick jobb pĂ„ Corren? undrade ett av barnen.
Jag förklarade, att jag Ă€lskade att skriva redan som barn och tidigt drömde om journalistyrket, och stĂ€llde sedan sjĂ€lv frĂ„gan âvad tycker du om Rydsskolan?â.
Svaret kom blixtsnabbt:
â Jag Ă€lskar skolan! Det Ă€r roligare hĂ€r Ă€n hemma. Hemma har jag nĂ€stan ingenting, men hĂ€r finns allt jag behöver. Vi har Ipad (lĂ€splattor), vi ser pĂ„ film, vi leker pĂ„ rasterna. Och sĂ„ lĂ€r vi oss mycket varje dag.
Pojken sken som en sol mot mig nÀr han sa det.
Jag kommer aldrig glömma det leendet.
LÀraren som hade tröttnat
I reportageserien om skolan mötte jag ocksÄ lÀraren Gunilla som tröttnat pÄ sitt arbete.
ââOm jobbet tidigare var 85 procent undervisning och 15 procent uppfostran sĂ„ Ă€r det precis tvĂ€rtom iâdag, 15 Âprocent undervisning och 85 Âprocent Âfostran. Det lĂ„ter kanske knasigt men det Ă€r Âfaktiskt sĂ„, jag fĂ„r ta massor av min Âförberedelsetid för att reda ut Âkonflikter med elever och förĂ€ldrar och jag tappar helt arbetsglĂ€djen av det.
ââDet Ă€r sĂ„ mycket ÂgrundlĂ€ggande uppfostran som saknas hos barnen iâdag. MĂ„nga barn har svĂ„rt i det Âsociala. Att samarbeta, att fungera i kösystem, att fungera i en hall vid pĂ„klĂ€dning. Det blir konflikter om allt. Vem som stod först, vem som ska ha den tallÂriken, vem som ska ha spaden, vems tur det Ă€r att gunga.
ââPĂ„ rasterna Ă€r det vĂ€ldigt stökigt, brĂ„k om vem som ska leka med vem och mycket tjafs. Det Ă€r mĂ„nga arga, frustrerade barn. De har svĂ„rt att vara nĂ€ra Âvarandra och blir jĂ€ttearga sĂ„ fort nĂ„gon rĂ„kar nudda dem.
ââVĂ€rst Ă€r det pĂ„ mĂ„ndagar. DĂ„ har barnen jĂ€ttesvĂ„rt att vara i grupp. Det Ă€r en dag som gĂ„r Ă„t till att samla ihop gruppen igen. Tisdagar och onsdagar Ă€r de bĂ€sta dagarna. Torsdagar och fredagar blir det sĂ€mre, de blir oroliga inför helgen och fredagar Ă€r mĂ„nga helt ur balans.
Reportaget om Gunilla fick stor spridning och mÄnga lÀrare hörde av sig till mig med liknande berÀttelser.
Chauffören som hyllade Trump
I november var jag i New York och jag minns samtalet med taxichauffören Sergej pÄ vÀg frÄn flygplatsen in till Manhattan, hur han övertygat förklarade för mig hur USA ska bli stort igen och att Donald Trump Àr rÀtt man för det.
â New York Ă€r möjligheternas stad. Ăr man bara beredd att jobba sĂ„ finns alla möjligheter. MĂ„nga av de som Ă€r arbetslösa vill inte jobba, de vill inte ha vilket jobb som helst.
Jag frÄgadeSergej varför han Àlskar Trump. Svaret kom snabbt:
â Framför allt för att han Ă€r republikan. Jag Ă€r kraftig motstĂ„ndare till demokraterna, de för inte sin politik utifrĂ„n Bibeln, dĂ„ gĂ„r det inte att göra rĂ€tt. Jag Ă€r starkt troende och anser att Bibeln mĂ„ste vara vĂ€gledande i alla politiska beslut.Trump jobbar för USA:s bĂ€sta och han och hans parti gör det med ena handen pĂ„ Bibeln. Det rĂ€cker för mig.
Ett dygn efter vÄrt möte sÄg vi New York drabbas av ett terrordÄd nÀr en man frÄn Uzbekistan med en pick-up körde ihjÀl Ätta mÀnniskor och skadade ytterligare tolv i nÀrheten av World Trade Center.
Det var ett galet besök i Trumps land.
Hedda som hade fÄtt nog
NĂ€r metoo-debatten rasade som mest i november kom det ett brev till redaktionen. Ett rop pĂ„ hjĂ€lp frĂ„n tolvĂ„riga ÂLinköpingstjejen Hedda som tröttnat pĂ„ att se kompisar bli trakasserade pĂ„ sociala medier.
I brevet skrev Hedda:
âMobbingen i sociala medier stannar inte i mobilen â den följer med till skolan, in i klassen.
Jag kÀnner mÄnga som har ont i magen nÀr de ska gÄ till skolan pÄ morgonen pÄ grund av mobbingen pÄ nÀtet kvÀllen innan. FrÀmst tjejer blir utsatta. Man kan nÀstan inte göra nÄgonting utan att bli kallad hora eller andra krÀnkande ord. Det hÀr Àr ett stort problem för mÄnga unga mÀnniskor, men det Àr samtidigt ett dolt problem som det Àr svÄrt att prata om. PÄ Snapchat spÄrar gruppkonversationerna ofta ur och mÄnga attackerar en person med fula ord. Det Àr inte okej!"
Jag stĂ€mde trĂ€ff med Hedda och mötte en tolvĂ„rig tjej full av Âcivilkurage, som stod upp för sina kompisar och som, precis som metoo-uppropet, krĂ€vde anstĂ€ndighet frĂ„n omgivningen.
Det var ett möte som gav hopp.
Till sist: Jag önskar er alla, kÀra lÀsare, ett riktigt GOTT NYTT à R!