Min egen karriär i förläggarbranchen har varit rätt så knaper. Min Ömma Moder påstår att jag förlade en jeansjacka i min ungdom. Där tror jag att MÖM fabulerar för jag har inget minne därav. Tror inte jag ens ägde en jeansjacka vid så unga år.
Men häromveckan bättrade jag mig och gjorde debut i förläggargebitet. Under ett uppdrag på en stor godisfabrik i närområdet förlade jag min plånbok. Efter att ha knallat runt och glott på gjutning, torkning och paketering av skumtomtar kändes min bakficka oroväckande tom. Jag hade mot min vana placerat den plåna boken där efter påtagning av skyddsrock, förnedrande hårskydd, skoskydd och annat som måste till när man är besökare på dylik inrättning avsedd för tillverkning av livsmedel. Rockfliken måste hängt med penningpungen ner i bakfickan och när jag under promenaden genom fabriken drog till i rocken drogs lädret med och ur, så att säga.
Paniksvetten tilltog när jag efter genomrotande av fickor och kameraväskor insåg att plånboken var putsväck. Jag såg för mitt inre hur jag skulle bli tvungen att spärra alla femtioelva kort plus att jag för en gångs skull hade haft en ansenlig summa kontanter på fickan. Retligt var bara riktnumret. Förstå då min lättnad då fabrikens guide kom springande med det jag tappat. Inlämnat i receptionen av någon Ängel som hittat den på golvet. Jag kunde tagit hela världen i famn inklusive min ciceron.
Så jag har äntligen förlagt en (plån-)bok. Turligt nog blev den så att säga refuserad och jag fick den i retur.