Man har alltså gjort ett snabbt överslag när man närmar sig betalpunkterna och vetenskapligt bedömt köerna. Jag vet inte hur ni gör men jag tänker inte komma med några tips här och nu – för om ni kommer strax före mig nästa gång så kommer ni att märka när jag helt plötsligt står i rätt kö och glider omärkligt förbi er, att ni borde vetat om saker som jag känner till.
Ni kommer då att tänka, när ni står där i fel kö, att ”nu kunde ju ingenting gå fel men gjorde det i alla fall”. Fast ni gjorde bedömningen att de som var före er skulle geschwint lägga upp varorna på bandet OCH placera en kundpinne bakom sina grejer OCH betala med kort väldigt snabbt och elegant. Inget fumlande med rabattkuponger eller mynt ur djupet av en sliten portmonnä. Men ack så ni bedrog er. Även hos den mest till synes pålitlige kund före er, så kan skenet bedra. Murphy’s lag.
Edward A. Murphy Jr var ingenjör i USA på 1940-talet. Hans jobb bestod i att utveckla diverse teknik, bland annat raketslädar och hans tes bygger på att om det finns flera sätt att utföra något och att ett av dessa sätt är fel så kommer just detta att ske. Att det alltså ska gå åt skogen. Murphy jobbade med att eliminera felaktiga resultat i tekniska system.
I vardagligt tal har hans lag blivit ungefär: om du äter en smörgås och tappar den så är sannolikheten större att den hamnar med kladdsidan neråt, på mattan, ju kladdigare pålägget är och desto dyrare mattan är som mackan landar på. Det vill säga, om det kan jäklas maximalt, så gör det också det.
Men nästa gång ni står där i snabbköpskön kan ni ju tänka på att om ni betalat in ett otroligt stort belopp på mitt bankgirokonto så hade ni sluppit köa och istället få tagit del av min väl förborgade hemlighet hur man läser av köer och slipper vänta. För att därmed ha eliminerat Murphy’s lag.