Jag skummar igenom 2014-års nyordlista från Språkrådet och Språktidningen och inser att ordförrådet utvecklats med begrepp som attefallshus och plastbanta (försöka minska sin förbrukning av plast). Ett par av uttrycken är nästan facktermer, medan andra är sådana att jag nog kan tänka mig att de slinker in i en konversation framöver. Kanske ska du berika samtalet vid middagsbordet i kväll med att diskutera köttnormen eller medias klickfiske?
Sedan återstår det ju att se vilka nymodernigheter som överlever nästa årsskifte och vilka som förpassas till historien. Från 2013 tog vi ju faktiskt med oss 5:2-dieten, e-cigaretten och selfien även om hästlasagnen förhoppningsvis var ett övergående fenomen och inte ett nyord som återkommer i framtiden. Går man några år tillbaka i tiden så får man erkänna att ord som kameratelefon (från 2003) inte längre känns så användbart när i stort sett varenda mobil som säljs betecknas som stenålders om den inte kan filma, fota och surfa. Å andra sidan pratar vi fortfarande om platt-tv (som var nyord redan 1996) trots att de allra flesta har en slimmad dumburk i vardagsrummet.
Selfiepinne, sms-anställning och mobilzombie. Majoriteten av begreppen på 2014-års lista handlar liksom tidigare år om teknik. Därför är det ganska intressant att se utvecklingen som går åt andra hållet. För när jag skriver den här krönikan inser jag att andra tekniska uttryck som varit vardagsmat för mig är på väg bort. Datorns stavningskontroll blir nämligen rejält förbryllad när jag använder begrepp som kassettband. Det, liksom VHS-erna, har nog förpassats till fyndlådor på loppis.