Det hostas, snörvlas, snyts. Och sen hostas, snörvlas och snyts det igen. Som småbarnförälder har man fått börja inse att förkylningar inte är något tillfälligt och övergående, nej det är numera ett normaltillstånd. En näsa som inte rinner eller hals som inte gör ont har blivit en ovanlighet.
Men att låsa in sig och hoppas att slippa allt vad förkylning heter är tydligen inte heller en framkomlig väg. Tydligen finns det ständigt runt 200 olika förkylningsvirus omkring oss, så risken att drabbas är stor. Statistiskt sett är svenskarna förkylda tre, fyra gånger om året. Själv tror jag att vår familj är snoriga betydligt oftare, fast eftersom det känns som att näsan aldrig slutar rinna så kanske det bara räknas som en enda lååååång förkylning.
Fast egentligen ska vi inte klaga på den där rinnande kranen. Det må vara äckligt, men snoret fyller en alldeles självklar funktion i kroppen. Dess uppgift är nämligen att transportera ut de elaka små förkylningsbasiluskerna. Snoret gör oss alltså friskare.
Dessutom behöver vi tydligen slem i näsan för att kunna lukta. Det innehåller ett slags diskmedel som löser upp fettlösliga ämnen. Forskare konstaterar att vi annars inte skulle kunna känna doften av exempelvis tobaksrök om vi inte hade slem i näsan.
Nu är kanske inte tobaksrök den doft jag allra helst vill gå runt och andas in. Men då kan jag ju vara glad för den nuvarande dunderförkylningen som täpper till allt vad doftsensorer heter. Och sedan får jag väl hoppas att snörvlandet i sig innebär att jag snart är frisk. Annars kan man ju alltid invänta våren.