Gissa vem som sa det i teverutan för en tid sedan?
Göran Zachrisson förstås, utan konkurrens golfens altmeister.
Det var en tävling någonstans och det var dags för en av spelarna att försöka rulla i en "omöjlig" putt på en green som mer liknande berg-och-dal-banan på Liseberg än någonting annat och Zachrisson levererade återigen en oförglömlig kommentar.
Han är 76, blir 78 när det är dags att för golfen att få olympisk status och åtminstone jag applåderar beslutet att kontraktera ordmästarnas mästare.
Med Göran Zachrisson kommer det fullständigt oväntade.
Världsettan McIlroy kan bomba iväg en av sin jättedrives från tee, vilket noteras med ett kort "huj" av stjärnkommentatorn, som därefter återgår till att snacka om matematiska uträkningar, hur saltvattnet i Dubai renas till drickbart sötvatten eller vilken av de arabiska staterna som kan skryta med att ha världens högsta byggnad.
En del tycker säkert att Zachrisson flyter iväg alldeles för långt i sina betraktelser, att det blir för lite hårdvara i form av reslutat, placeringar och annat som hör själva tävlingen till.
Är böjd att till viss del hålla med.
Med Zachrisson ensam i studion kan det bli lite för mycket av det goda.
Men placera en expert, typ Pierre Fulke, som bisittare och du har ett oslagbart team som lotsar fram tittaren genom en härlig mix av fakta och målande berättelser om livet utanför golfens värld.
Rio 2016.
Det är långt dit, både i mil och i tid räknat, men uppsnacket har redan börjat.
Läge för en svensk medalj, kanske?
Henrik Stensson eller Anna Nordqvist.
Varför inte båda?