Men eftersom påsken är en högtid med mattraditioner som inte håller så hårt på etiketten, undantaget ägg då, så går det säkert ihop sig. Vad passar inte morötter till? Passerade, lättkokta, i rotmos – som mycket riktigt Thorsten Ehrenmark påpekade; ”all glädje utan rotmos är konstlad glädje” – och eftersom den oranga grönsaken är löjligt billig så är det bara att köra på. Äter man alltför mycket får man både bra syn och en frisk färg på hyn. Kombinationen ägg – morot är väl inte det första man tänker på men smaker ska ju ”gifta” sig i det moderna köket så varför inte experimentera fritt och glatt när ändå påsken rent matmässigt är lite hur som helst. Ägg kan man väl inte heller få för mycket av. Jo det kan man men nu tänker jag inte på rena huvudlösa excesser utan håller den idémässiga kokkonsten inom rim och reson.
Påskafton är traditionsenligt en rätt så tom dag. Kommer efter den tunga långfredagen och före påsdagen. Dagen är en firardag och där finns naturligtvis likheter med julafton. Högtiden har också en tendens av att röra på sig eftersom påskdagen infaller den första söndagen efter den första fullmånen som infaller på eller efter 21 mars. Därför kommenteras alltid påsken med: ”den är tidig i år” alternativt ”den är väldigt sen i år”. Jag brukar då alltid humma inställsamt eftersom en vit fläck på min karta är fullmånens förhållande till det ena eller det andra. Datum i allmänhet och den 21 mars i synnerhet. Jag borde lärt mig det vid det här laget eftersom reglerna har funnits sedan 1844.
Påsken är en stor högtid i den kristna traditionen, ja faktiskt den största. Förr var det en lång och dyster högtid. Men även påsken har glättats upp på senare tid. Så nuförtiden går väl en hel del ägg-skämt igenom utan att det skär sig. Eller varför inte den gamla fina, när den ena hönan säger till den andra: ”den nya tuppen eggar mig så jag får pippi”! Den andra: ”ja, med mig är det precis tvärtom”!