Man kanske snyggar till sig lite extra för att vara förberedd i en sådan situation. Men jag har, tack och lov, aldrig råkat ut för det. Mestadels på grund av att det inte finns så många ex som ger mig ångest. Men det finns en del andra människor som jag helst inte skulle vilja stöta på.
Jag tror att vi alla har den här kategorin människor. Vi vill helst inte hälsa på dem, än mindre prata med dem. Man känner dem inte längre och kanske fick man ett dåligt avslut. Det kan vara en gammal vän, en kollega, ett ex eller vem som helst egentligen. Det kan också vara någon som man har gemensamma vänner med. Kanske har man träffats någon enstaka gång och kanske tyckte man att hen inte var en särskilt trevlig typ.
Så ser man den här människan på avstånd och tänker "är det verkligen?". Efter några sekunders diskret spionerande inser man att "ja, det är det". Man ser att personen är på väg åt ens håll. Man försöker undvika ögonkontakt men visst fan får man alltid det ändå. Och då kan man liksom inte undvika själva hälsandet utan att framstå som en idiot. Så man säger "hej". Förhoppningsvis gör den andre det samma. Om man har tur så stannar hen inte. Har man otur är det bara att försöka stå ut de följande minuterna.
Dessa personer kryllar det oftast av i hemstaden.
Jag är hemma i två månader.
Lucky me!