Samtidigt som de egna lussebullarna inte hunnit bakas, att-göra-listan känns ohanterbar och du känner dig svimfärdig bara av att tänka på att trängas i julhandeln sista dagarna innan julafton. Ännu en jul har du lovat dig själv att nästa jul, då ska du vara ute i tid.
Nu har sommarens avfotograferade vinglas i solnedgång fått ge vika och bereda plats för advents- och julmys i de sociala medierna. De som är bosatta lite längre norr ut har en tid kunnat servera gnistrade rimfrost som fond till de levande ljusen. Vi andra har fått se och visa upp inomhusmyset.
Det är ju så de fungerar de sociala medierna. Vi väljer vad vi vill lägga ut. Och skapar på så vis en bild av det liv vi kanske skulle vilja leva, men sällan ger det en bild av det verkliga livet. Det där som inte ens levande ljus och adventsmys rår på.
Och ja, jag erkänner, jag har själv bidragit till att julstressa min omgivning genom att under en helg lägga upp bilder från en ljusstöpning som skulle fått självaste Kirchsteiger att julmysa i sina raggsockor. Därtill klämde jag samma helg till med lite charmiga pepparkakshusbyggen med barnen och avslutade med en bild på det hemstöpta ljuset brinnandes i en nyinköp stake från julmarknaden.
Men samma helg fanns händelser jag medvetet valde att inte lägga upp bilder på. Ett styck barn med kräksjukan som mest varvade vila med det man gör när man har just kräksjuka. Denna helg lyckades dessutom både katten och hunden ha diarré och ingen hann ut i tid. Det hade kunnat generera bilder där jag i badkaret skurar stora hallmattan. Men även det valdes bort.
Så om ni stressas av att alla andra verkar ha koll på julen så tänk på hur det är. Ingenting är vad det ser ut att vara.