Och av någon anledning så verkar arga människor dras till sociala medier, likt småbarn till lösgodisavdelningen på Östenssons. Det har kommit många utmanare, men Facebook är fortfarande i särklass störst. Jag är kluven inför denna koloss på Internet, något som jag sannolikt inte är ensam om. Visst, Facebook är ett kul och trevligt sätt att hålla kontakt med vänner, eller kanske snarare bekanta, för riktiga vänner har man förhoppningsvis ett lite djupare förhållande med. Det är en möjlighet att hålla koll på saker och ting, eller rentav hitta andra med samma intressen.
Samtidigt kan ”Fäjjan” vara en grogrund för dumhet. Det är en plats där människor plötsligt kan åsidosätta all vett och sans, för att inte tala om vanligt hyfs. Här är det okej att ägna sig åt personliga påhopp, vara allmänt oförskämd och uttrycka saker som samma person aldrig skulle säga ansikte mot ansikte.
Ni vet hur det är. Någon skriver en åsikt, vederbörande får först lite medhåll, men snart blir det diskussion och sedan dröjer det inte länge förrän det ursprungliga ämnet är som bortblåst. Något som från början handlat om att barnen borde få frukt i skolan kan inom kort ha utvecklats till en hätsk debatt om köttproduktion eller den globala jordbrukspolitiken.
Det är också oroande ofta som det smyger sig in främlingsfientliga – och helt ovidkommande – kommentarer i dessa urspårade diskussioner. Det värsta exemplet var en person som skrivit en rasistisk åsikt under ett inlägg som handlade om rondeller. Jo, det är tyvärr sant.
Det skulle vara bättre att det skapades ett ”Argbook”, där alla dessa irriterade människor kunde hetsa varandra. Å andra sidan, sådana sajter finns väl redan…