Eller för att få oss att förstå vissa perspektiv.
Häromkvällen var jag nyss instigen i duschen efter dagens slit&släp. Tvättmaskinen på G samtidigt – det gäller att vara effektiv – och med hela huvudet fullt med hårschampo känner jag plötsligt hur gallret till avloppsbrunnen verkar vara på rymmen. När jag kisar neråt ser jag hur Vattnet Från Helvetet stiger upp ur avloppet och stiger med god fart. Anfäkta och anamma! Stopp i brunnen! Desperat börjar jag krafsa i äcklet och får upp saker man inte vill se ens, samtidigt som schampot letat sig in i ögonen och det mesta får gå på känsel. Snabb avsköljning och en titt bakom duschväggen där jag ser att avloppet till tvättmaskinen också ger ifrån sig onämnbara innehåll. Alltså stopp någonstans på väg ut från de sammankopplade brunnarna. Snabbt ner till övervåningen och med ett litermått i näven och en hink får jag ösa för glatta livet likt i en läckande eka, för att inte vattnet ska stiga och forsa ut på övervåningens golv. Hur många liter vatten kan det bli!? Åtskilligt. Skytteltrafik med fulla hinkar och tvättmaskinen mal på – det får gå. Helt plötsligt har en lugn skön kväll övergått i en akut räddningsaktion.
Med en bit styv gammal trädgårdsslang och lite amatörmässigt rörmokararbete löser jag situationen och proppen i avloppet.
Så besinnar jag mig mitt i vardagskatastrofen och den förstörda kvällen genom att tänka: vilken tur och Guds försyn att jag inte behöver befinna mig i en läckande liten gummibåt hopträngd med diverse olycksbröder och systrar på väg mot ett okänd öde eller kanske drunkningsdöd. Med ens bleknade min lilla katastrof till det futtiga intet den egentligen var.