Mörker kan ge rysningar, framför allt när jag visats i övergivna parkeringshus och får för mig att kryllrar av människor med onda avsikter. Eller när jag vandrar hemåt i natten och möter en skock överförfriskade ungdomar. Genast går det som en il genom märg och ben och tanken TÄNK OM DE SLÅR NER MIG skakar om hjärncellerna. För man ser så ofta på tv om ligor som kastar sig över folk för skojs skull. Hur kan det vara roligt att plåga andra? Jag kan känna mig otrygg ibland när jag kommer hem och ska gå trappan upp till lägenheten; tänk om någon gömmer sig däruppe? Eller tänk om nån bara travar in när vi är hemma och ser på tv eller sover, det händer ju också familjer var och varannan dag. Och så bär jag på en massa rädda tankar som rör barnen; att de ska cykla omkull, bli påkörda eller bli sjuka. Önskar att det gick att innesluta dem i en gigantisk airbag som skulle skydda dem mot allt som gör ont.
I morgon kommer Lucia och bringar ljus, hopp, glädje och lussekatter och det ska ätas julbord med arbetskamraterna. Det är mycket kalas nu. Förra lördagen ordnade Katarina med ett glöggmys som inte går av för hackor, underbart goda och nya rätter, roliga samtal - en kväll att minnas. På söndag är det dags för det traditionella kola- och knäckbaket med tillhörande marsipangristävling och pizzafest. Det är inte helt enkelt att skapa den sötaste lilla grisen i ett så starkt startfält, ska jag säga.
Innan julen firas in i Gammelgården blir det gröt hemma hos förra grannen G, två födelsedagsbarn ska hyllas, Emma, 20 och Anna plus 25 och så blir det litet bugg också. Mycket skoj på gång alltså.
Tills vi ses - don't worry, be happy och GOD JUL!