Reklamens underbara värld

Men vad jag kan tycka – och många med mig (som man säger när man vill få någon slags tyngd och autencitet i sina påståenden) är att man frågar sig varför reklam i så många fall måste vara så förbenat infantil. Det görs ju väldigt bra reklam också, naturligtvis. Men den borde vara frekventare. Reklammänniskor är ju kreativa individer så varför görs det inte mer rolig reklam? Det är mest fördumningen som tillåts breda ut sig. Nu är det väl kanske tv-reklamens underbara värld jag tänker på i första hand eftersom den tränger sig mest på. Eller snarare ”in” – när vi till exempel ser en film i andra kanaler än våra två helyllesvenska och tillika licensfinansierade. Det kanske är så att just reklam-tv älskar vi att hata. Om det nu mot förmodan händer att man tillbringar åtskilliga timmar framför apparaten – och det händer kanske alltför ofta – så kan man bli fabulöst uttjatad och lätt rubbad av alla otroligt fåniga budskap som vill få mig att köpa saker och ting. Ju meningslösare prylar desto dummare reklam får jag för mig. Dummast just nu och ett inslag som får mig att byta kanal fortare än kvickt är den om två gapiga snubbar som gör rent ett duschmunstycke. Det är inte bara larvigt intill benet utan dessutom taskigt dubbat. Vilket naturligtvis inte gör fånigheten mindre. Jag kastar mig inte bara efter fjärrkan utan i samma stund greppar jag även skämskudden. Aj, aj, aj! Den gör riktigt ont den reklamsnutten. Men även det dumma säljer. Det har gjorts massor av studier av att budskapet ska hamras in. Så det sitter. Ordet slogan lär härstamma från Gaelliskan och betyder ”stridsrop”. Tittarens hjärna ska hårdkodas i minnescellerna. Och visst köper vi konserverad gröt. Om och om igen.