Det är nu en gång för alla bevisat.
Vi som gick på låg- och mellanstadiet i Motala under 1970-talet, vi fick minsann lära oss att borsta tänderna.
Med jämna mellanrum bankade det hårt och vasst på klassrumsdörren.
"Flouran, Flouran. Det är Flouran".
Sen på ett ögonblick satt vi knäpptysta i bänkarna.
In kom hon, Flouran, med sin väska. Och lärde oss att borsta tänderna.
Ur väskan plockade hon fram en jättekäke som såg ut att ha tillhört någon form av urhäst. Med tillhörande jättetandborste visade hon hur vi skulle borsta. Utsidan. Insidan. Tuggytorna.
Sen fick vi stå i givakt vid våra bänkar. Alla fick varsin liten plastmugg med flourlösning och på given signal skulle lösningen in i munnen och köras runt inne i gapet i tre minuter innan vi fick spotta. Vid varje besök valdes slumpvis två elever som skulle tugga en röd tablett. Detta skedde framme vid katedern och när munnen invändigt var tillräckligt infärgad skulle den inspekteras av Flouran. Inför hela klassen. Eventuella brister i tandborstningen skulle förevisas alla.
Som jag lärde mig att borta tänderna.
Ganska nyligen var jag på besök hos tandhygienisten på den tandläkarmottagning jag valt att tillhöra nu när jag åter är boende i Motala kommun. Efter kontroll fick jag frågan om jag använde eltandborste. Men det gör jag inte. Fick då höra att de brukar rekommendera sina patienter att använda det, men att "renare än så här kan det inte bli". Så jag fortsätter med min manuella tandborste. På samma sätt som jag gjort sedan jag gick i trean.
Jag kan se jättekäken framför mig. Jag kan känna rädslan för att tänderna efter tablettuggning skulle visa röda fuskborstade ställen. Som skulle förevisas hela klassen.
En kombination av pedagogik och rädslan för att hängas ut. Men lärde mig gjorde jag. Och inte bara tillfälligt. Det är bevisat.