Det är lite märkligt, livet ibland. I vissa sammanhang fungerar en sak utmärkt och i ett annat fungerar det inte alls. Och så är det bara för det alltid har varit så. Eller så har någon bestämt det. Någon för länge sedan och ingen har en aning om varför. Den där någon finns liksom inte kvar längre för att förklara.
Men har vi traditioner kanske man inte ska fråga så mycket. Man tillhör ett sammanhang och för att hedra tidigare generationer så gör man det som alltid har gjorts. Man skapar en tillhörighet på något vis.
Även om jag kan tycka att julen är alldeles för mycket stress och konsumtionshets kan jag tycka att mycket är bra med den ändå. Julen skapar möten med vänner i fjärran och den ger en spark i baken till att träffa de nära och kära man kanske borde träffa oftare än man gör.
Men det är allt lite märkligt med vissa saker. På sommaren, till exempel, då klagas det på att det bara körs dåliga repriser i tv. Ingen klass alls på produktionerna, om det nu är några produktioner alls. Kanske finns en mening med det, eftersom vi borde vara utomhus då och inte slösa bort årets ljusa tid på onödigt tv-tittande.
Men samtidigt frossar tv-kanalerna i gamla repriser även under jul och nyår, den mörkaste tiden då vi kanske behöver tv-tittandet mest för att härda ut. Samtidigt bejakar vi då också alla repriser och står för att vi ser filmerna för 17:e gången. Vi tuggar i oss Ivanhoe, Tomten är far till alla barnen, Sällskapsresan-filmerna, Hair, Sound of music och allt möjligt annat, trots att vi kan allt utantill. För att inte tala om Kalle Anka på julafton, Kan du vissla Johanna? och Karl-Bertil Jonsson.
Vi kan alla repliker och kan spela upp de sköna situationer i filmerna likt rena lokalrevyn hemma i soffan.
Jag kan tycka att det är knepigt. Samtidigt som jag själv erkänner att jag gärna kan njuta av vissa ovan nämnda klassiker hur många gånger som helst.
Kanske är det heller inte mer än ett gäng reprisfilmer som behövs för att vi som grupp ska hålla en gemensam tradition levande. För mig känns det som att det som Lasse Åberg, Jon Skolmen, Dan Ekborg och Catharina Ewerlöf säger är minst lika mycket julevangelium som något annat. Det är visdom som för oss samman och det är vad julen handlar om för mig.