Att se färgglada fiskar simma omkring bland stenarna på botten bland gröna växer, bubblor och skattkistor.
Maken och jag hade ett sexkantigt akvarium för några år sedan. Jag kunde sitta länge och bara stirra in i det och studera fiskarnas liv. Vi hade totalt sju fiskar, varav två som stack ute lite extra. De var svart- och orangefärgade. Jättefina.
Men bakom ett snyggt och välskött akvarium krävs timmar av underhåll. En gång i veckan, helst, ska akvariet göras i ordning. Vattnet ska tömmas, växter och stenar måste spolas av innan allt ska tillbaka till ”glaslådan” igen. Fiskarna måste du under tiden lägga över i en annan vattenfylld behållare. Det är mycket baltande, så att vara två som städar akvariet är ingen nackdel.
Men en gång var maken inte hemma, så jag var tvungen att göra rent fiskboet själv. Precis som alltid la jag fiskarna i vattenfyllda glassbyttor medan jag spolade av stenarna i handfatet.
Jag minns att när jag skyndade fram och tillbaka med stenarna från akvariet till badrummet, kände jag något konstigt under foten, men antog att det var nån pappersbit som fastnat. Jag hade inte tid att kolla efter, eftersom fiskarna måste tillbaka till sitt bo ganska snart.
När jag städat och fyllt akvariet igen räknade jag fiskarna. En, två, tre, fyra, fem, sex... Hm, nummer sju, en av de svartorange fiskarna, kunde jag inte se, men antog att den gömde sig under växterna, och tänkte därför inte mer på det.
Jag återgick till övriga hushållssysslor och stökade lite i köket.
Till slut blev jag så irriterad över papperstussen under strumpan att jag böjde upp knäet för att ta bort det. Till min stora chock insåg jag att det inte alls var en pappersstuss som jag gått och trampat på den senaste timmen, utan det var fisk nummer sju!!
Nära att kräkas drog jag bort den mosade firren från strumpan, och tänkte: hur ofta trampar man ihjäl en fisk?