Tre julbord har jag hunnit med, en hel del pepparkakor och lussekatter, och givetvis både skumtomtar och knäck. Är julen inget annat än mat? Årets stora ätartid, är det nu?
Plötsligt är det inte okej att banta eller hålla igen. "Men, hallå?? Det är ju jul! Släpp viktkontrollen!". Det är ord som min hjärna just nu vrålar åt mig så fort jag tvekar på att ta en clementin i stället för en lussekatt. "Äh, va tusan, du har rätt - det är ju jul!" svarar jag tillbaka. 17 kilo godis senare inser jag att det nog inte var nån bra idé, särskilt inte med tanke på att julen faktiskt inte riktigt har börjat än...
Så här kan jag inte fortsätta. Jag kan inte äta och äta och äta bara för att det SNART är jul. Då kommer släkten inte att se skillnad på mig och den feta julskinkan på bordet under julaftonsmiddagen.
Vill jag den 7 januari kasta jeansen i golvet med gråten i halsen bara för att jag nöjt av det goda lite väl mycket i jul, (eller snarare före jul)? Nej, verkligen inte!
Vill jag att arbetskamraterna ska ta i hand och presentera sig när jag kommer tillbaka till jobbet efter julledigheten, bara för att de inte känner igen mig i mina nya 35 kilo plus? Aldrig i livet!
Nä, det gäller att dra i handbromsen, och det nu. Under jul- och nyårshelgen vill jag kunna njuta av god mat utan att känna att knapparna på skjortan lossnar. Jag vill kunna ta ett par bitar ur Aladdin-asken utan att få dåligt samvete.
Dessutom är julen inte bara mat, och heller inte bara julklappar. Julen är ju trots allt en tid då vi ska umgås med de vi tycker om – och jag tror att familjen heller umgås med en välmående person som inte får sura uppstötningar, lider av dåligt samvete och som är sur på grund av att hon har ätit mer än vad hon borde...
Så ta det lugnt med maten. Ät bara tills samvetet säger stopp. Rör på dig. Julen är som sagt inte bara ischoklad och hårda paket.