Jag har fyllt år. Den där födelsedagen som folk tycker ska skrivas med stort F. Den jämnaste av jämna.
Men för er som inte är där än kan jag bara säga: Det märks ingen skillnad.
En klasskamrat från högstadiet säger att han fyller 29. Och till honom kan jag bara säga att man kan nog välja att fylla jämnt och fylla 50 eller att fylla 29 jämt. Det känns ändå ingen skillnad.
Men tiden går fortare för varje år. Och så är det bevisligen.
En fyraåring som lägger till ett år och blir fem har lagt till en femtedel av sitt liv. 20 procent. Skulle ett år för mig vara lika långt skulle det året behöva vara tio år långt. Men istället var det senaste året jag lade till bara en femtiondel av mitt liv. Två ynka procent. Inte konstigt att fyraåringen har oceaner av tid och somrar som är oändliga, medan min tid rusar fram och sommaren är över på ett ögonblick.
En del negativa personer tycker att man hamnat på döhalvan eller i kärringstimmet, men jag håller inte med. Nej, det känns det rätt bra. Jag har ju trots allt blivit klokare med åren. Att man blivit lite kort för sin vikt får man antingen gilla eller göra något åt.
Jag fick för en tid sedan frågan om jag bockat av allt på listan. Listan? Personen menade listan med saker man ska hinna göra innan man fyllt 50.
Jag har träffat på en och annan som flitigt bockat av punkter med saker de gjort eller ägt.
Men handen på hjärtat - jag har inte ens hunnit göra själva listan.
Tänkte att jag kan göra en nu. Saker jag ska göra innan jag fyller hundra. Femtio nya fräscha år att använda. Visserligen går de fortare, men å andra sidan kan jag utnyttja tiden bättre. Tror jag. Och det mesta är fortfarande helt möjligt att genomföra. Ser inte just något jag inte kan göra nu som jag kunde göra när jag var yngre.
Men det är klart, underbarn är det väl förstås försent att bli.