Det ska fejas och grejas. En gran ska inhandlas. Kanske redan till Lucia. Eller ska man vänta till dagarna före doppareda’n med att ta in den?
Klä den i all det pynt som hör ett juleträd till, kulor i alla de färger. Då finns det ju kanske en chans att den står grön och grann fram till nyår i alla fall.
Sen ska ju alla de smaskigheter som hör ett julfirande till tillredas.
Glöggen är vi redan för sent ute med. Så den får allt inhandlas på butiken avsedd för dylika drycker.
Men allt det andra finns det ännu tid för. Allra viktigaste, ja efter skinkan då så klart, är ju allt sillen.
Hur ska man göra? Köra på säkra kort och fixa den traditionella inlagda och senapssillen. Eller ta ut svängarna och leta fram de lite nymodigare varianterna.
Som chili eller kanske en inläggning med jordgubbar och lime. Skulle ju kunna knyta ihop våra två stora sillhögtider. Midsommar och jul.
Men det finns inte tid att fundera allt för länge på det. Snabba beslut och handling.
För knäcken ska göras, helst i ett par olika smaker så alla gästernas smakriktningar blir tillfredsställda. För när julklappsberget ska öppnas så måste blodsockret hållas uppe. Hur skulle det se ut om farmor somnade just som servisen hon köpt till barnbarnen ska till att öppnas?
Och osökt kommer vi in på det största stressmomentet. Julklapparna!
Här ska det trängas i affärer där julmusik pumpar från morgon till kväll. Paniken över att inte hitta den där perfekta julklappen ska få tinningarna att dunka.
Till slut ett panikbeslut. Köper det dyraste. Vilken storlek har hon? Ehh, syskonbarn växer så fort. Köper tv-spelet ändå. Ännu dyrare men vad gör väl det.
Det är ju jul. Här var det frid i vårt hus.
Tre veckor dit.
Ähh, i år gör jag som de mest rutinerade julfirarna. Köper klapparna på OK när de andra kollar på Kalle.