Backen ligger i anslutning till fotbollsplanen och strax intill ligger skolan jag en gång gick i. Då var den nybyggd och ofta var våra gymnastiklektioner förlagda till fotbollsplanen. Där fanns också en längdhoppsgrop och en 60-meters löparbana.
Men backen var ingenting mot den stora "slalombacken", där nedfarten gränsade till Ekenäs.
Under vintern tillbringade ungarna i bostadsområdet mycket av sin lediga tid att åka i backen där. Och då gällde alla möjliga och omöjliga farkoster. Ju fortare det gick ju bättre var det.
Plastsäckar hopknutna vid halsen gav en oförglömlig upplevelse och ett och annat blåmärke i rumpan under färden. Vi åkte också i stora pappkartonger där det fanns plats för fler. Väl i kartongen såg man inte åt vilket håll racet gick. Och t-faten hade vi med, men det var mest för syns skull. Utmed Stigen bredvid "slalombacken" kryssade vi våra åkdon mellan stockar och stenar. Vad jag minns lyckades ingen slå ihjäl sig.
När vi senare blev tonåringar blev skogen vid toppen ett av våra tillhåll.
Första cigaretten provades också där. Under en sten i en plastpåse förvarades dessa förbjudna saker tillsammans med tändstickor, tuggummi och en handske. Allt för att inte några vuxna skulle känna lukten.
Under mellanölens glansdagar samlades "Charlottenborgsgänget" där uppe. Då "fuktades" struparna med den ädla drycken. Som tur var hade det kommit ut naturvänliga ölflaskor i "plast och papp". Dessa förintades i naturen. Det gjorde inte burkarna i plåt.
På helgerna var vi duktiga på att städa upp efter oss, innan det var dags att ta buss nummer åtta (ringlinjen) ut till Gillet i Varamon. (Vad vi gjorde där berättar jag en annan gång).
Med åren blev jag dock mer förståndig. Och det var väl tur att mamma inte visste något. Eller gjorde hon kanske det?