Att byta bostad i all hast, under semestern, var ett i alla avseenden rätt omtumlande projekt.
Det var förvisso planerat, men inte i detalj.
Inte så där i minsta, superminsta detalj.
De sista två veckorna av ledigheten handlade om att få ihop flyttpusslet i någorlunda hanterbart format.
Det gick - till slut.
Tur då att den nyinköpta röda kärran - låt vara av begagnad modell, men ändå - snällt och lydigt stod och väntade på parkeringsplatsen.
Den lämpar sig bästa när solen skiner och temperaturen ligger kring 20 plus.
Ett knapptryck - och vips packas plåttaket ned i tre delar och lägger sig snyggt och prydligt i kofferten.
Man undrar hur det är möjligt.
En svensk variant av Transformers, säger vännerna.
Sedan, när allt är på plats, är det bara att glida iväg.
Från där jag har min vardagsbas lämpar sig vägarna söderut allra bäst.
På mörkblå asfalt som slingrar sig fram genom gröna och böljande eklandskap.
En hage med betande kor till vänster.
Lite längre fram ett gäng får som också tuggar i sig det som växer ur marken.
Fåglar som flyger ovanför huvudet.
Moln som seglar förbi långt däruppe.
Dofter.
Ljud.
Frihetskänslan är just där och då och ingen annanstans.
Det sägs att det är en speciell upplevelse att åka nedcabbat även under årets kylslagna månader.
Bilexperter har testat och påstås ha uppnått fulländad njutning.
Säkert sant, men jag är inte helt övertygad.