Då var det dags. Just nu när jag skriver denna krönika så har jag exakt sex timmar och tre minuter kvar av mitt sommarjobb på Motala och Vadstena Tidning.
Vilken sommar det har varit och hur kunde den bli såhär?
Det började med att jag skickade in lite artiklar på mail till herr chefredaktör Pettersson och vips så var man på arbetsintervju. Efter arbetsintervjun gick det ett par veckor (de längsta i mitt liv). Sedan kom beskedet, jag hade fått jobbet. Jag skulle arbeta som sportjournalist på MVT. Vilken dröm för en sportnörd som mig. När sommaren närmade sig fick jag ett mail där man undrade om jag kunde börja tidigare till och med. Min lycka var total. Min första vecka var tänkt att bli en mjukstart. Riktigt så blev det inte. Det blev speedway, fotboll och framförallt VM i triathlon. Vilken första vecka. Ingen rast och vila där inte utan det var full fart från början. Precis som det ska vara.
Sedan har bara sommaren flugit förbi. Jag har lärt mig otroligt mycket och jag har haft otroligt kul på vägen. Jag är verkligen tacksam mot Stefan och Simon att de gav mig chansen (hoppas de inte ångrar sig). Men jag är tacksam över mottagandet man fick på redaktionen. Det är verkligen en superredaktion där alla är trevliga mot varandra. Det var som en kollega sa till mig när jag träffa hen ute på stadsfestivalen: På MVT har man världens bästa arbetskamrater. Jag vet inte om hen kommer ihåg det eller inte men jag är beredd att stå bakom det påståendet. Så tack för en fantastisk sommar och alla tips man har fått under vägens gång. Det här fick bli en tacksamhetskrönika. Då man som jag får chansen i den tuffa mediebranschen och det är något som betyder väldigt mycket.
Men till alla andra därute: Våga ta klivet. Jag slutade som elektriker, flyttade till Stockholm och började plugga och hamnade en sommar på världens bästa arbetsplats. Det kan lika gärna vara du som läser det här just nu.