Det har gått otroligt fort, saker som de flesta av oss inte ens kunde föreställa oss för bara 20 år sedan är numera vardagsmat.
Som det där med film, eller snarare tillgängligheten. Då var tv-soffan och dvd som gällde, ja en del körde fortfarande med videokassetter. Nu kan du sitta på bussen och kolla på film i din smartphone.
Jag minns fortfarande när de första videobutikerna kom. Utbudet av film var, med dagens mått mätt, nästan obefintligt. Det var fortfarande ovanligt med egen videobandspelare, men en sådan kunde hyras av videobutiken. Den som hyrde tre filmer behövde inte betala något för ”maskinen”. Så självklart hyrde man tre filmer! Som sagt, utbudet var begränsat, så det var inte lätt när ett gäng skulle komma överens i videobutiken. Vet inte hur många timmar av tillvaron som spenderades mellan hyllorna med VHS-kassetter.
Det var inte ovanligt att samma filmer sågs om och om igen. Vet inte hur ofta jag och kompisarna kollade in Monty Python-filmerna eller Peter Sellers i Rosa Pantern, men också tyngre grejor som ”Gökboet” och ”Taxidriver” sågs om med jämna mellanrum.
När vi väl kommit hem, så skulle videobandspelaren kopplas in i tv-apparaten. Det låter enkelt, men på den tiden fanns ingen automatisk kanalsökning, istället skruvades vi på små knappar för att få bild. Det var en tålamodsprövande process, som kunde ta knäcken på vilket psyke som helst. Ibland kom tittandet igång en timme senare än beräknat och när vi framåt morgonen tröskat igenom våra tre filmer så kunde vi knappt minnas om det var John Cleese eller Jack Nicholson som spelat huvudrollen i ”Gökboet”.
Det är inte mycket som är sig likt numera, förutom en grej. Istället för att gå runt i videobutiken med beslutsångest, så zappar vi nu runt på filmkanaler och webbsajter för att hitta något vettigt att se.