Platsen för uppvaknandet var ett föräldramöte där temat var kränkningar och bråk i skolan.
Skolan hade sett att både fysiska och verbala kränkningar hade ökat bland barnen på mellanstadiet och kallat till ett möte.
– Eleverna tar med sig konflikterna hem. De fortsätter att bråka på sina mobiler. De får ingen paus, inte ens på fritiden, sa skolans kurator och pekade allvarligt på en powerpoint.
Ett femtiotal vårdnadshavare nickade instämmande. Någon undrade kritiskt vad skolan gör åt kränkningarna. En annan förälder frågade hur bemanningen ser ut på rasterna.
Plötsligt reste sig en pappa upp.
– Att vi ens sitter här och pratar om de här frågorna i en mellanstadieklass är ett kollektivt misslyckande från föräldrarhåll. Det är ju vi som gett barnen mobilerna, sa han i en bestämd ton.
Ett sorl spred sig i lokalen. Det svider att få sanningen kastad i ansiktet. Men ibland är det vad som krävs för att man ska vakna upp.
Pappans påstående gjorde att locket öppnades och diskussionerna tog fart. Vet vi föräldrar vad barnen skriver till varandra? Har vi koll på vilket språk de använder? Vad tittar de på och vilka spel spelar de?
Det visade sig att majoriteten av barnen var inloggade på tjänster som kräver en betydligt högre åldersgräns. Men inte många av föräldrarna visste vad deras barn gjorde där.
”Alla andra får”-tricket har ungar försökt sig på i alla tider. För tidigare generationer föräldrar räckte det med att fråga en annan förälder för att avväpna det argumentet.
När det gäller barnens digitala värld stämmer tyvärr ”alla andra får”. Få föräldrar bryr sig om åldersgränser på sociala medier, appar, filmer och tv-spel.
Utmaningarna vi ställs inför som föräldrar kan upplevas som enorma ibland. Men samtidigt har vi valt att vara mammor och pappor. Det betyder ansvarstagande och obekväma beslut.
De flesta av oss vuxna är också uppväxta i helt annat universum än dagens barn. Efter skolan umgicks vi på helt annat sätt. För mig betydde det att jag svepte ett glas O’boy och stack ut på fotbollsplanen och spelade med mina kompisar.
Idag fastnar allt fler i mobiltelefonen och det är i den det sociala livet finns. Ett liv vi vuxna oftast inte vet något om.
Det är också i den miljön barn lär sig kränkande ord och beteenden. Det är i den miljön de kränker och mobbar varandra. Och det är fritt fram, för vi vuxna är inte där.
Det är ett svek från vuxenvärldens sida mot den generation barn som växer upp idag. För mig var det ett rejält uppvaknande.