Zappade minnesbilder

Förmodligen för att de saker man minns är mer sammankopplade med lustcentrat i knoppen. Vilket motsägs av att man minns en del dåliga saker också. Förmodligen kopplade till antitesen olustcentrat. Började rota i den tankegången häromdagen då jag kom på att en musiktjänst som har som idé att tillhandahålla strömmad musik (vetetusan hur det går till men den flyger helt utan sladdar genom rymden och landar i min mobil respektive padda) innehöll det mesta av Frank Zappas gedigna produktion. Till min stora glädje. Har inte lyssnat på Frank under en väldigt lång tid men långt tillbaka, i den forntid då jag gjorde min första flytt hemifrån till Uppsala, var det mycket Zappa. Vi var ett gäng som flyttade ner och började utforska Den Stora Världen. Som mest bestod av Universitetet och naturligtvis tillhörande studentnationer. En rätt trång värld om jag får frågan idag. Men Zappa var det. Åkte till Stockholm och såg Mothers of Invention live – på Konserthuset av alla lokaler. Men det var då det. Annars var det Frank på skivspelaren. Jämt. Zappa och treminuters makaroner med ketchup. Det var vad man levde på. Jag gillar fortfarande makaronerna och ketchup och Frank Zappa. Nu när jag började lyssna på den musik som vevades inser jag att jag kan de flesta av texterna utantill. Precis som jag kan det mesta av Hoola Bandoolas produktion utantill. Men det är en annan historia. Franks texter fastnade genom idogt innötande. Mest för att de var bra. Är bra. Min Ömma Moder sa en gång till mig, när jag tragglade psalmverser i skolan och uttryckte min undran: VARFÖR? Hon ifrågasatte då varför jag ändå kunde lära mig saker utantill, exempelvis hela avsnitt av Kalle Anka men inte psalmverser. ”Om jag ändå kunde lära mig NYTTIGA saker”, var visst formuleringen hon använde. Men jag kan ju Frank Zappatexter utantill numera. Det är väl inte så illa pinkat?