Ibland är det roligare än annars. Ibland får man en sådan där liten mini-vändpunkt där allting i vardagen går lite lättare igen. Utan att man vet varför är det helt plötsligt inte så tungt att gå upp på morgonen längre, man irriterar sig inte på småsaker och man är bara nöjd att man får leva sitt enkla liv så som det lunkar på vecka ut och vecka in.
Oväntat beröm kan vara en sådan nyckel som sätter i gång allting, sådant som ger energi. Helt plötsligt säger någon man möter något snällt om något man absolut inte hade förväntat sig. Det kan man leva på länge.
Jag tänker då att man själv borde ge de där enkla komplimangerna oftare. Jag tänker ofta väldigt mycket gott om många människor. Jag har helt enkelt lätt att imponeras. Det kan vara småsaker, rena petitesser som ett roligt svar på någon fråga eller roligt skrivet i tidningen eller på facebook. Men hur ofta kommer jag mig för att verkligen säga det till den personen? Nej, det är inte så ofta. Att trycka på gilla-knappen på facebook är det inget fel med, det är ett bra sätt att visa vad man tycker på ett positivt sätt, men jag menar inte så.
Jag menar att möta någon på stan man inte sett på länge och verkligen oväntat stanna personen. Sedan säger man det man tänkt på. Att det var bra gjort, den där idén som man hört talas om. Men det är svårt med tajmingen. Oftare möter man en person och hejar och så tänker man kanske lite på den personen 50 meter bort från att man sade hej. Då kan det kännas krystat att gå tillbaka och säga: Jo, du, den där festen du hade. Vad roligt jag hörde att det var. Om man glömmer komplimangen kan man ju alltid mejla efteråt.
Min slutsats: På ett väldigt enkelt sätt går det att sprida energi till sin omgivning. Bara att säga vad man tänker.
Jag tyckte att Thomas Ravellis föreläsning hos IFK var fantastisk i veckan. Han hade många poänger och en var att vi faktiskt var och en alla bestämmer vilken sorts person vi vill vara. Vi kan välja att vara positiva jasägare, eller så kan vi välja att vara gnällspikar och klaga på allt.
Jag tror alla människor har båda sidorna, men vi kan nog jobba mer på att se saker från den ljusa sidan. Jag säger som Ravelli: Testa att säga ja till allting en hel dag och se hur din omgivning påverkas.