Den varma vårsolen kom till slut efter den iskalla påsken. Mycket välkommet, det är alltid samma härliga känsla varje vår när vinterrocken kan knäppas upp och det ledigt utomhus går att kisa mot solen och ta emot värmen. Det blir någon sorts pånyttfödelse när man får njuta av att gå ur det dystra vinter-idet.
Vårkänslor brukar det kallas och det är en klyscha som som stämmer. Ljus och värme är syre och bensin för människan.
Energin som ges kan man sedan använda som man vill, helst vill man ju sprida sin kraft kring positiva saker. Glädjen är det som är roligast att överföra till medmänniskor i det gemensamma bygge vi kallar samhället.
Det är drömbilden för mig: Att människor hjälper varandra, kan njuta av varandras framgång, och kan stötta de som för tillfället har det svårt. Det sägs att skyddsnäten blir glesare och de som faller, de faller allt hårdare. Sverige blir allt mer som en del av USA, ett fantastiskt land om du är framgångsrik och lyckad. Men ett land som struntar i dig om du blir sjuk, arbetslös eller på något annat vis får problem.
Det känns som att 80 procent har ett bra liv i Sverige och 20 procent har inte ett så bra liv som de skulle önska sig. Det är inga bra procentsatser för ett land som ska hålla ihop. Vem som helst kan hamna i 20-procentsgänget om det sker någon olycka eller något annat som inte går att påverka. Det är en skrämmande tanke.
Att döden kan komma närsomhelst måste alla förhålla sig till, efter det får man bygga sin livsvisdom. När som helst kan resan ta slut och det gäller att njuta av den så länge den pågår. Något sorts "carpe diem" bör finnas i varje människa, där man värderar högt de fantastiska dagar som får levas.
Men att samhället utvecklas med djupare avgrunder mellan de som har och inte har, det tycker jag inte kan accepteras. Det är något vi alla kan påverka i vardagen, att vi solidariserar på enkla sätt mellan varandra.
Det finns väldigt mycket onöd lyx i Sverige som skulle kunna avvaras till hjälp för de som står på botten.
En sak jag hoppas att aldrig få se i Motala och Vadstena är de barriärer mot tiggare och uteliggare som det läggs pengar på i storstäderna. Ungefär som de piggar som sätts upp för att få bort duvor har flera offentliga rum utrustats med obekvämligheter, bara för att tvinga bort de som har det sämst. Bara för att ingen ska behöva se dem.
Snacka om att sparka på den som ligger, och sånt borde inte ett fantastiskt och rikt land som Sverige syssla med. Vi som anser oss vara en del av detta härliga land måste säga ifrån när de som har så uppenbart och systematiskt misshandlar de som inte har.