Vårt gemensamma vardagsrum. Eller om ni vill så kallar jag det gärna vårt allas finrum. Men finrum är egentligen fel ord, eftersom jag tror många associerar det med det som många i vår föräldrageneration hade på 1970-talet. Det som var husets utställningslokal och där barnen bara fick vara på julafton, typ.
Då gillar jag vardagsrum bättre och det för en stad är dess parker, torg och stränder. Dess allmänningar. Speciellt på sommaren ska det vara en plats att otvunget mötas. Att sporta, snacka eller vila på.
Jag ogillar fortsatt den mer sterila miljön som Motala kommun skapat i Stadsparken efter att så många träd höggs ned. Och hålen som huggts ur allén längs Vätterpromenaden, för att få se Platens punkt, känns bara krystade.
Men, nu ska jag inte vara gnällspik, utan man får säga att de som har hand om vardagsrummet Stadsparken kompenserat det bra. Med graffitimålade bänkar, en bod med böcker till spontanutlåning, brassestolar att tillgå, vackra tulpaner i massor, och så de sköna kuddarna intill vattnet. Jag har provlegat dem och man får akta sig så man inte somnar. Det ska ses som ett gott betyg.
Jag har oroat mig tidigare för att storstädernas ofog att skapa hinder för uteliggare/tiggare på offentliga platser ska sprida sig till våra städer, men i centrala Motala glädjer det mig ändå att se det rakt motsatta. Somnar jag på en av de stora kuddarna hoppas jag i alla fall att inte polisen kommer, utan att alla förstår att jag bara chillar i vårt allas vardagsrum.
Den som har hand om parkerna har som plikt att göra dem inbjudande och välkomnande och här ska kommunen ha cred, trots trädfällningar.
Vad finns annars att fundera på? Jo, det är alltid ett herrans liv i debatten om tiggarna. En del tycker att det ska förbjudas som det är och alla verkar tycka att det ska förbjudas om det är organiserat.
Samtidigt blir jag på min mobil ofta uppringd av telefonförsäljare som dels låtsas som att de känner mig genom att titulera mig med förnamn och som dels vill pracka på mig saker jag inte behöver. Jag misstänker att något företag dessutom finns bakom och betalar dem lön för att störa mig på det viset. Frågan: Är inte det organiserat tiggeri?
Jag måste säga att någon som sitter vid ett gathörn och skakar lite på en pappmugg med mynt stör mig betydligt mindre. Jag tycker att de har rätt att sitta där i vårt allas vardagsrum och det är större chans att jag lägger pengar där än köper något från en påflugen telefonförsäljare som inte respekterar min sociala gräns.