Våra många olika sidor

Det sägs att det är en sjukdom att vara personlighetskluven, men är vi inte egentligen alla en massa olika personer i en? Går det att sätta etikett på en människa? undrar Jens Bollius.

Det sägs att det är en sjukdom att vara personlighetskluven, men är vi inte egentligen alla en massa olika personer i en? Går det att sätta etikett på en människa? undrar Jens Bollius.

Det sägs att det är en sjukdom att vara personlighetskluven, men är vi inte egentligen alla en massa olika personer i en? Går det att sätta etikett på en människa? undrar Jens Bollius.

Foto: Jens Bollius

GOD MORGON2015-12-01 10:15
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Jag kommer ihåg den där mannen. Vi umgicks i samma kretsar och jag kände honom rätt bra, tyckte jag. Han gick på det mesta av den lokala idrotten, var där på matcherna och var intresserad. Han hängde kring spelarna på krogen, men tog aldrig särskilt stor plats. Mer än att han alltid var glad, tillmötesgående och trevlig när vi sågs. Han respekterades av sin omgivning.

Framför allt var han intresserad av allting och engagerad, en egenskap jag alltid har värdesatt högt. Är något som kan irritera mig är det människors ointresse av saker och sin omgivning, men här fanns inte ett spår av sådana sidor.

Han var en reko kille, helt enkelt. Han jobbade på fabriken sina pass plikttroget, på helgen tog han sig en rejäl fylla ibland, men blev aldrig otrevlig när han någon gång ibland druckit för mycket. Om han var lite blyg och tillbakadragen i nyktert tillstånd så drog han sig snarare in i ett hörn och det gick inte riktigt att höra vad han sade när han svept några glas. Men som sagt, inget otrevligt i honom någon gång på något vis.

På en resa med ryggsäcken i ett land långt bort råkade jag sedan i ett helt annat sammanhang träffa mannen igen. Ni vet, världen är som bekant liten.

Jag blev presenterad in i hans andra värld, hans andra liv på något vis. Gissa om jag gjorde stora ögon. Killen tog plats, drog storys, pratade med annan ton, ja helt annan dialekt till och med, än vad jag någonsin sett i vår hemstad. Han hade en annan roll och var kort och gott en helt annan människa. Han var helt plötsligt den ledande figuren i sällskapet.

Det här är en upplevelse jag burit med mig. Vem är man egentligen? Om katten har nio liv så vill jag påstå att en människa i sitt enda liv finns i en rad olika uppenbarelser, beroende på vilken omgivning och vilka förväntningar vi har på oss.

Vi är på ett sätt hemma, ett annat med barndomspolarna, och på ett nytt sätt med de nya polarna. Och så har vi arbetsplatsen, idrottsklubben, släkten, och bland främlingar på krogen. Plus alla möjliga andra miljöer vi vandrar runt i.

Så man ska akta sig för att slå fast att han/hon är på det och det viset.

Rätt vad det är kan man få uppleva det helt motsatta.

Läs mer om