Anders Rörby om att flänga hit och dit, prata, fota och skriva.
Socialdemokraterna var besvikna på att MVT inte bevakade 1 maj-firandet i Motala.
Dock gjorde vi det i Borensberg, efter att först ha varit på Godegårds marknad.
Dagen efter stressades det – mellan andra jobb – iväg till en biltävling.
”Nu kommer ni för sent. Som vanligt”, sa en man när jag klev ur jobbilen.
”Må så vara, men det här är inte det enda vi gör i dag”, sa jag och blängde kanske aningen för ilsket på honom innan segrarna intervjuades och fotades.
Under eftermiddagen besöktes tre av de platser som fanns med på helgens konstrunda.
Nästa dag, ute på ett jobb, råkade jag på några andra av rundans utställare. De tyckte att vi skulle skriva om dem. När jag berättade att vi ägnat delar av lördagen åt konstrundan och inte hade för avsikt att skriva mer om den kom ett ironiskt ”Tack för besöket”.
Avsikten med att berätta ovanstående är inte att klaga. Journalistjobbet är nästan alltid roligt och det är kul att människor vill att vi ska skriva om det de håller på med.
Däremot vill jag gärna försöka skapa förståelse för att vi inte hinner vara överallt.
På helgerna har vi normalt två sportreportrar igång, plus en webbredaktör samt en reporter som ensam ska bevaka allt det andra (även om webbredaktören ibland hinner ut på mindre, nära jobb). Dessutom ska reportern inte bara träffa folk, prata med dem och fotografera utan även skriva texter och ta fram bilder.
Självklart vore det bra om MVT hade mer personal att bevaka det som händer. Precis som det vore önskvärt att det fanns mer personal inom äldreomsorg och skola. Och visst kan man ha synpunkter på hur både MVT och kommunen använder sina resurser. Men man får anpassa sig efter förutsättningarna. Varför de ser ut som de gör finns det som bekant många olika åsikter om.