Nej, jag menar inte ”Robinson-Jesus”, utan den riktige Jesus, Guds son. Det skulle sannolikt inte vara alldeles enkelt för honom att göra sig hörd och – så att säga – sprida ryktet om sig själv. Någon bergspredikan vore knappast aktuell och om han gick omkring i en vit toga skulle han kanske inte bli tagen på allvar i stora delar av världen. Och med sitt klassiska skäggprydda ansikte så skulle han bara se ut som en ordinär kanadensisk singer-songwriter.
Internet vore förstås en väg att gå. Nej förresten, förmodligen skulle det vara helt omöjligt att bli tagen på allvar där och sannolikt är domännamnet jesus.com sedan länge upptaget. Jag tror inte heller att Jesus skulle få något större genomslag på Facebook. Det är inte omöjligt att det redan nu finns ett gäng ”Jesusar” på detta världsomspännande sociala nätverk. Visst, många skulle nog "Gilla" Jesus, men så mycket mer skulle han nog inte få ut av "Fejjan".
Det finns nog egentligen bara ett sätt för Guds son att få uppmärksamhet i dag och det är genom att uträtta några rejäla mirakel. Inte heller det är lätt, risken är att bli tagen för en ny Joe Labero. Det finns också stor konkurrens helbrägdagörelse-området, om han skulle få för sig att ge en blind man synen åter och sådana klassiska saker.
Oavsett vad han hittar på, så gäller det nog att få till några övertygande Youtube-klipp. Samtidigt, inte heller det är enkelt. Spridningen skulle kanske bli stor, men risken är att Jesus mest skulle hamna bland alla andra ”knasiga” klipp:
”Kolla in den här killen. Han går på vattnet inför en förbluffad skara. Hur gör han?”
Det är kanske så att han redan är här och letar efter ett sätt att bryta igenom bruset, alltmer uppgiven. Han kanske är den där främlingen på bussen, som Joan Osbourne sjöng om:
“What if God was one of us, just a slog like one of us, just a stranger on the bus, trying to make his way home…”