För nÄgra veckor sedan följde jag med pÄ en bussresa till jÀttevaruhuset GekÄs i Ullared. Det blev ett reportage i tidningen.
NÄgon dag efter att det varit infört trÀffade jag pÄ en person med kopplingar till centrumhandeln i Motala. Hen tyckte att det var illa att MVT skrev om Ullared.
Jag blev lite överrumplad och sa dÀrför inte sÄ mycket, dÀr och dÄ.
Men ungefĂ€r sĂ„ hĂ€r borde jag ha svarat: MĂ€ngder av folk frĂ„n alla möjliga hĂ„ll i landet â Ă€ven frĂ„n vĂ„ra trakter â Ă„ker dit och handlar. Det Ă€r ett fenomen som jag ville titta nĂ€rmare pĂ„ och berĂ€tta om.
Reportaget kan inte anklagas för att vara sĂ€rskilt âreklamigtâ. Skulle nĂ„gon lĂ€sare Ă€ndĂ„ blivit lockad att Ă„ka dit, sĂ„ Ă€r jag sĂ€ker pĂ„ att lika mĂ„nga blivit avskrĂ€ckta.
Jag har bland annat hört âĂr det sĂ„ dĂ€r det Ă€r pĂ„ GekĂ„s? Fy fan, dĂ„ ska jag aldrig Ă„ka dit.â
Dessutom skrev jag i krönikan som Ätföljde artikeln att jag helst och oftast handlar pÄ hemmaplan i Motala. Det Àr kanske inte alltid billigast, men bÀst om man vill ha ett levande centrum.
Jag avslutar med en liten anekdot frÄn min Ullaredsresa:
En av alla charmanta damer i mitt ressÀllskap tyckte att jag borde köpa med mig en present hem till min fru.
âEn snygg blus kanske, dĂ„ skulle hon nog bli glad â.
âNjaâ, sa jag. âHon brukar vilja vĂ€lja sina klĂ€der sjĂ€lv.â
Sedan pratade vi inte mer om saken förrÀn pÄ hemvÀgen. DÄ vÀnde sig förslagsstÀllaren, som satt i sÀtet framför mitt, om och frÄgade om jag hade hittat nÄgot till min hustru.
âJa, en svampkniv med borsteâ, sa jag och skickade fram den till henne för att hon skulle fĂ„ se.
Hon tittade pÄ kniven en knapp sekund innan hon vÀnde sig om mot mig igen och sa:
âDu Ă€r ingen romantiker, vaÂŽâ?!