Förra veckan blev jag en rockprinsessa. Det var när en kollega pratade i telefon som uttrycket först kom till liv. Jag tyckte mest att det lät gulligt och reflekterade inte över hennes ordval, men nu i efterhand inser jag att det kanske stämmer.
Som liten var det mammas och pappas musik som gällde. AC/DC, Scorpions och Guns N’ Roses var några av de band som lyckades smyga sig in i hjärnan på mig. Även om rocken hade övertaget var det inte bara det som fångade mitt intresse. Jag kommer ihåg mitt mimande till A Teens framför spegeln och att jag av okänd anledning gillade att springa runt matsalsbordet till Nordmans ”Vandraren”.
I dag finns inget direkt intresse för något av de två sistnämnda men rocken lever kvar. Visst är det konstigt att en sorts musik fastnar och kanske till och med förändrar en som människa?
Jag är väldigt musikintresserad och min fritid involverar ofta att jag springer på spelningar. Jag har enligt mig själv en väldigt blandad musiksmak med allt från Eminem och Abba till popkungen Michael Jackson. Trots min breda musiksmak har rocken satt sig lite extra nära hjärtat och kanske har jag min mor och far att tacka för det.
Jag vet inte varför just rocken fastnade hos mig. Kanske var det för att min äldre bror blev mer intresserad av det och att jag som lillasyster ville ta efter honom. Eller helt enkelt för att det är den bästa genren som finns inom musik. I vilket fall så är jag fantastiskt glad över det. Jag har fått många roliga upplevelser och träffat underbara människor tack vare intresset för musik och att gå på spelningar och konserter. Så tack mamma, pappa och bror min. I dag är jag en rockprinsessa.