Min andra vecka som chefredaktör för MVT har börjat och det är dags att ge sig ut på en planlös jakt efter kärlek, att hitta det jag älskar i Motala city.
På 90-talet rände jag runt här på Statt, Baltzar och andra nöjesställen, men de senaste 20 åren har jag varit i city mer sällan, oftare då i Sporthallen och på Idrottsparken, Isstadion och Dunteberget.
Jag börjar jakten nere vid hamnen när jag lämnar MVT-huset. Redan här är det slående vackert för en som inte är van vid så stort vatten och när Stadsparken, efter bara några steg upp på Sjögatan, slår upp hela sin prakt ner mot Vätterpromenaden så faller jag direkt.
Okej Motala, är det så här du är så kommer du vara lätt att älska.
Stadsparken känns i toppskick, med den stora, fräscha lekplatsen, men vattnet lockar mig så jag drar mig raskt ner dit. Vyn ut mot Motalabron är underbar, arkitekterna (Frenning & Sjögren) gjorde verkligen ett strålande jobb när de ritade bron.
Hur inbjudande promenaden längs vattnet än är, det får bli en annan dag, jag går istället in på biblioteket. Det är oftast ett säkert kort för mig i jakt på kärlek – och Motala bibliotek gör mig inte besviken. Fönsterväggen ut mot sjön är magnifik, hur många bibliotek i Sverige har ett sånt här läge?, och de röda fåtöljerna vid tidningshyllorna kan inte vara mer lockande.
Okej Motala, kanske jag låtit dig briljera, med Stadsparken, Vätterpromenaden och biblioteket, mitt hjärta bultar, så låt mig testa dig rejält och gå upp mot torget.
Det är väl här spökkänslan bör infinna sig, enligt ryktet, med ett ödsligt torg och mängder av övergivna lokaler.
Men så särskilt spöklikt är det inte.
Det här är ju ett helt vanligt svenskt torg, med ett stadshotell och en staty på en betydande man, precis som i många andra medelstora städer runt om i landet.
Jag är ingen torgälskare, tycker mer om gator och gränder, så Stora torget väcker lika lite känslor i mig som de flesta andra torg. Här är Motala city varken finare eller fulare än någon annan stad.
Efter en kaffe i Gallerian går jag rakt över till Cityhuset, en av många gallerior i landet som har svårt att behålla sina handlare i en tid då alltmer handel läggs utanför stadskärnan. Länsförskringar ligger redan i Cityhuset och kanske är det lösningen, att fortsätta fylla upp med annat än handlare.
Hur som helst, några tomma lokaler i en galleria är inte skäl nog för en hel stad att se ner på sin stadskärna.
Motala city är ju fint, direkt vackert nere vid vattnet, och biblioteket, ja där kan man tala om kärlek vid första ögonkastet.
Nästa vecka jagar jag vidare i Vadstena, då ska jag hitta vad jag älskar där.