Krönika: Varianterna var fler förr

I vintermörkret går det att fundera på mycket och diskutera saker. Bland annat frisparksvarianter. Ett ämne som avhandlades på helgens bankett, skriver Jens Bollius.

Hela idén med julen är att allt ska gå i repris. En tradition som ska upprepa sig år efter år. Bara att se det goda med det, skriver Jens Bollius.

Hela idén med julen är att allt ska gå i repris. En tradition som ska upprepa sig år efter år. Bara att se det goda med det, skriver Jens Bollius.

Foto: Fotograf saknas!

Motala2014-12-06 09:00
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Jag var på bankett i helgen. Jag tycker att det är ett härligt ord. För mig betyder det att man gjort någon särskild aktivitet, några människor tillsammans, och sedan har man behov av att samtala om det efteråt. Då ordnar man bankett.

Den här gången hade vi spelat minitennis och med tanke på att vi spelat några timmar värkte det, åtminstone i mina ben. Då var det skönt att sitta ned och sitter man ned i goda vänners lag så är det lätt att glida in på allehanda diskussionsämnen, allt från trivialiteter till världsproblem.

Den här gången lades en lång stunds snack på frisparksvarianter. Jag vet inte om det säger något om vår tid i stort, att vissa saker var bättre förr, men vi var eniga kring bordet att på 80-talet och 90-talet hittades det på fler frisparksvarianter än det görs nu.

På den rutiga duken på vårt bord ställdes kryddburkar och ölglas upp som mur, spelare och spelplan och det blev en spontan uppvisning i dåtidens "genomtänkta" fotboll. Som vi enades om är saknad. Blir det frispark nu tar någon spelare bollen och drar iväg den på mål, eller så petas det åt något håll och dras på. Ofta lite på chans. Lite på måfå.

Men förr kunde det spelas till höger, petas tillbaka mellan benen på petaren och bakifrån på "fel sida" kunde lagets backklippa komma och dra på det tunga artilleriet från distans. Eller kunde bollen chippas rakt upp i luften som en macka till den i laget som var duktigast på att skjuta "slänggunga".

En gemensam nämnare för dessa intränade varianter var att lyckades de så var motståndarlagets backar och målvakt nästan alltid chanslösa. Samtidigt som publiken fick något att prata om.

På vår bankett radade den mest bollskicklige upp olika varianter från dåtiden, likt ett serietidningsavsnitt med Super-Mac i Buster. Målvakten kring bordet berättade hur man gör för att just målvakten ska vara helt chanslös och den unge i församlingen, som är aktiv nu, erkände att det i dag inte finns många intränade varianter. På hörnor hade hans lag under årets säsong exempelvis bara två olika sätt att agera kollektivt, inget annat.

Jag skickar passningen vidare till alla som sysslar med lagidrott. Varianter vill vi ha!

Läs mer om