"Du fÄr se till att trycka till lite i början sÄ du kommer loss frÄn alla motionÀrer."
Det var rÄdet som ekade inne i min skalle dÀr jag stod pÄ startpontonen i Vansbro första gÄngen 2005. SÄ jag trÀngde mig lÀngst fram i ledet och startskottet han knappt gÄ innan jag slÀngde mig i.
Nu skulle det minsann tryckas pÄ. NÄgon sekund senare sÄ kom verkligheten i fatt. Eller rÀttare sagt ett antal 100 simmare som alla var betydligt bÀttre Àn mig.
För ibland ska man inte lyssna pÄ rÄden man fÄr. Eller man ska kanske snarare tÀnka pÄ vem rÄdet kommer ifrÄn.
Deras verklighet kanske inte riktigt Àr din verklighet.
För Anders Holmertz med ett gÀng OS-medaljer i simning sÄ tedde det sig sÄ klart som den enklaste sak i vÀrlden att ta ett par kraftiga tag och komma loss frÄn motionÀrerna.
För mig som aldrig fÀrdats fortare genom vatten Àn nÀr jag en gÄng hÀngde i hans fotleder sÄ var det en helt annan sak.
SÄ istÀllet för att simma ifrÄn skocken av adrenalinstinna simmare sÄ blev jag nu badankan som de simmade över. Som en kork studsade jag upp och ner i VanÄns mörka vatten. Fick tvÄhundrafemtioelva smÀllar i skallen av fötter och hÀnder och dÀr flög nÀsklÀmman och vattenmassorna fick fri tillgÄng till min nÀsa. Hosta, krÀkas upp en halv kubik vatten och jag Àr sÀker pÄ att det var en liten mört med dÀr ocksÄ, sen kÀmpa sig vidare med stukat ego.
VÀl inne i VÀsterdalsÀlven följde en funktionÀr mig med orolig blick och sin livrÀddarpinne utstrÀckt precis framför nÀsan pÄ mig.
SÄ nÀr jag i eftermiddag kliver ner i VanÄn igen sÄ blir det med en liten annan approach. IstÀllet för att vara snabb i vattnet sÄ siktar jag nu pÄ att se snabb ut före start.
IklÀdd en vÄtdrÀkt som förra helgen tÀvlade i triathlon-VM ska jag gÄ dÀr och dra blickarna till mig frÄn de andra motionÀrerna.
Se hur deras blickar sÀger, "JÀklar, han lÀr vara snabb, honom kommer jag inte se röken av efter start."
Och tittar de sen bara inte bakÄt sÄ kommer de inte göra det heller.