Sommaren är kort. Det mesta regnar bort.
Snacka om att det var en långtidsprognos Tomas Ledin gjorde när han skrev sommaren är kort 1982.
För den här sommaren var verkligen kort och mycket av den regnade bort. Nu sitter vi här och det har blivit september.
Och att det är den första höstmånaden visade den med all önskvärd tydlighet direkt. Som den måste ha väntat på att få plocka fram sitt regn och rusk och bara ösa på.
Men Ledins visa handlar inte bara om att sommaren är kort. Det han vill säga med den är något som många av oss nog är lite dåliga på ibland.
Nämligen att ta vara på de stunder då solen skiner.
Jag översätter det till att ta vara på de små sakerna i livet.
De där stunderna som vi kanske ofta tar för givet. Som en snabb fika med den vi håller kär. Eller att ta en liten joggingrunda i skogen före frukost.
Att bara stanna upp ibland och glädjas över det man har istället för att klaga över det man inte har.
Det borde i alla fall jag bli mycket bättre på. Livet är alldeles för kort för att kastas bort på att klaga över småsaker. Så länge man är frisk och mår bra så borde man glädjas över det.
Men någonstans verkar det som vi människor är lite felprogrammerade. Vi har en jäkla förmåga att se det som inte är bra.
Jag hörde om föreläsare som utanför entrén lade 100 rosor på ena sidan. På andra sidan tömde han en papperskorg.
Av de drygt 100 som var på föreläsningen så var det en kvinna som hade sett rosorna. De andra hade bara funderat på hur det kunde ligga sopor på gatan.
Jag är rädd för att jag hade varit en av dem. Men jag önskar att jag som kvinnan hade struntat i det som inte var perfekt och uppskattat det vackra.
Om vi bara börjar titta oss omkring. Så är jag säker på att vi upptäcker att det finns väldigt mycket solsken även en regnig höstdag.