Det är många av oss som har jobb som tillbringar mer av vår vakna tid med våra arbetskamrater än med familjen. Ganska skrämmande, jag vet. Det är med andra ord inte så konstigt att man kan reta sig lite grand på sina kollegor ibland, precis som man kan bli irriterad på frun eller ungarna där hemma.
Den kanske främsta källan till missämja på en arbetsplats är sannolikt det gemensamma köket och lunchrummet, som är en lika minerad plats som tvättstugan i ett hyreshus. Det är här de ilskna lapparna, "DIN MAMMA JOBBAR INTE HÄR", nästan alltid skrivna med versaler, kan dyka upp. Vid närmare eftertanke, nuförtiden är det kanske sura mejl som ersatt lapparna.
Jag är sällan grinig, men medger att jag kan förvandlas till en ganska butter person i de här sammanhangen. Inte ”MAMMA”-lappnivå, men ibland är det inte långt ifrån. Det har hänt mer än en gång att jag pustat över att kollegor hellre staplar diskhon full av kaffemuggar när diskmaskinen är igång, istället för att skölja ur koppen för hand. Vem har de tänkt ska ta hand om deras smutsdisk?
Och ännu värre, folk som ställer in skitiga glas och muggar i en diskmaskin med ren disk och låtsas att de inte sett att porslinet där inne var skinande rent.
Jag kommer ihåg när jag gjorde min värnplikt, vapenfri tjänst i Västervik. Vi killar bodde i ett vandrarhem och där rådde långt ifrån militär disciplin i det gemensamma köket. Det såg ibland för jäkligt ut. Det fanns en ”kökspolis” i gänget, en snubbe som högljutt gormade om oordningen och – förstås – satte upp den där klassiska lappen.
Så småningom avslöjades den värsta boven i dramat. Det var ”kökspolisen” själv.
Jag vet vad ni tänker, men nej, det är inte jag som staplar muggar i diskhon i MVT-köket…