Djur är härliga och ett trevligt sällskap, men många gånger kan de också vara obehagliga. Jag älskar katter och det är egentligen det enda djur som jag inte är rädd för. Hundar har jag alltid haft en enorm respekt för. Gnagare tycker jag mest är otrevliga. Hästar och andra större djur skräms jag av just på grund av dess storlek. Jag gillar att titta på djur, oavsett sort. Men förutom katter vill jag inte ha dem nära – då blir jag skraj.
Men i vissa situationer är det svårt att undvika närgående djur. Jag har ett färskt exempel som inträffade förra veckan när jag var på Costa del Sol. Maken och jag tog linbanan (är även rädd för höjder, men överlevde ändå) upp till toppen av ett berg, 2 600 meter över havet. Efter 15 minuter skräckfärd uppför berget möttes vi av en enormt vacker utsikt, men också stora rovfåglar... Det visade sig nämligen att spanjorerna hade en liten inhägnad fågelpark uppe vid toppen. Två gånger om dagen var det fågeluppvisning, och oturligt nog tajmade vi in showen ganska exakt...
Folk samlades på läktaren för att beskåda de stora fåglarna. ”Inte så farligt”, tänkte jag. Men vad fel jag hade.
Mannen som höll i uppvisningen kom ut med en stor havsörn på armen. Den var enorm!!
Plötsligt släppte han fågeln på en i publikens huvud! Där satt den en stund och hoppade sedan över till nästa huvud! Så höll den på; från huvud till huvud. Jag kände hur paniken började komma och hur hjärtat dunkade av rädsla. ”Jag vill inte ha den där på mitt huvud!” viskade jag högt till maken med gråten i halsen.
Det var fler från publiken som kände detsamma och därför hastigt flyttade sig åt sidorna.
”Nej, ni kan inte röra på er nu! Då kan örnen bli stressad och börja hacka på huvudena!” utbrast fågelvisaren.
”Skit samma, låt det bära eller brista!”, tänkte jag och sprang genom publiken med nerböjd kropp i hopp om att inte bli fågelhackad.
Jag rusade in i ett litet bås med tak där några ur publiken redan tagit skydd. Puh, jag var i säkerhet och jag klarade mig utan att bli anfallen av en örn!