Som vanligt skulle den gångna sommaren bestå av bland annat läsning av glömda klassiker. Varför vet jag inte, men jag vill sommartid återupptäcka texter som var aktuella för länge sedan och som sjunkit i glömska. Antingen för att göra återbesök i världar jag tyckte om då, eller (vanligast) äntligen läsa det där jag tänkt så många gånger.

Som andra bokfanatiker av den gammaldags sorten (ljudböcker och e-böcker är säkert jättebra men inte för mig, tror jag) har jag förstås tänkt ta mig an hela ”På spaning efter den tid som flytt” en sommar. 

Nä då, det blev inte så i år heller.

Men Eyvind Johnsons ”Strändernas svall” och Lawrence Durrells ”Alexandriakvartetten”, dom skulle jag gå in i. Tegelstenar båda. Gjorde jag det? Nä.

Somrar har ju egenheten att plötsligt bestå av en del annat, oväntat och tidskrävande. Som att göra ingenting. Doppa sig i kallt hav och sen ligga på en klippa och bara glo ut mot ett skär med en fyr, som står där och är oberörd – sedan 1939, sägs det.

Känna hur solen får dropparna att dunsta på en. Se nåt som kan vara en säl där ute. Höra skräntärnor väsnas. Förnimma att hon som jag sammanbor med på ön ifråga kommer med kaffe.

Sånt. Det tar tid. Fin tid.

Men. Tjocka, glömda böcker vill man ha ändå. Och hur får man tag i Durrell och Johnson? Ja, inte i bokhandeln, glöm det. 

På bibblan? Japp, där kan man beställa vad som helst. Underbart. (Och förresten: biblioteket i Motala renoveras äntligen! Tack!)

Men om man vill äga tegelstenen? Ännu en välsignelse för oss bakåtsträvande kulturtanter av alla kön: antikvariaten. Dom är utrotningshotade dom också, men några finns kvar. Och det välsignade nätet kommer till undsättning. Antikvariat.net. Där har du adressen, som du säkert redan känner till. Bara att skriva in en titel eller författare så får man (kanske) napp på var boken finns, i vilket skick den är, och priset. Kommer med posten… eller vad det heter.

Tegelstenarna får ligga kvar, kanske till uppbyggelse nästa sommar. Men jag högläste John Williams ”Stoner”. Fortfarande en nästan perfekt roman. Och tystläste ”Jag väntar i snön” av Daniel Dencic, ”Vi for upp med mor” av Karin Smirnoff, ”Metroland” av Julian Barnes och ”Maskiner som jag” av Ian McEwan. Tips.

Men jag läser att lästipsen/litteraturbevakningen i populära (800 000 tittare i veckan) SVT-programmet ”Go’ Kväll” har dumpats, efter 20 år. Varför? Jo, programmet ska föryngras. Och bevaka och tipsa om tv-serier i stället.

Verkligen inget fel med tv-serier. Och ”Babel” finns ju. Men den breda bevakningen av litteratur försvinner helt ur tv-rutan. 

Höst 2019 – och vi får fortsätta att försöka bekämpa dum-populismen. Tydligen.